Idag lämnade jag en grattis-kommentar hos Hanna som inatt fick en flicka. Jag uppmanade nästan till att inte njuta. Sedan den kommentaren har flera läsare hittat hit under dagen.
Till er vill jag säga hej och välkomna. Och tillägga att jag faktiskt är en ganska trevlig person. Inte så dryg och provocerande som jag är rädd att jag uppfattas i kommentaren hos Hanna.
Här, i ett tidigare inlägg, kan ni läsa om min inställning till den stående uppmaningen att njuuu-hu-hu-uuta första tiden med ny bebis som nybliven förälder.
Ny blogg!
8 år sedan
Okey, då förstår jag.
SvaraRaderaJag ser det som så att man inte ska tänka på alla måsten, att man inte behöver stå och laga middag, bjuda hem folk, städa, ut och gå och hej och hå vad man kan hitta på saker fast man faktiskt inte behöver göra något av det.
Utan man kan bara vara hemma och njuta av den nya familjemedlemmen, att sköta om den, byta blöjor mata och oroa sig för den tycker jag också kan vara en njutning. Att man lär känna varandra och den lilla krabaten är det viktigaste som finns och här och nu är inget annat är av betydelse. Disken kan vänta, besökare får anpassa sig och långpromenad som hurtig nyförlöst morsa är liksom overkill.
Jag minns inte våra första dagar som hektiskt och oroligt. Jag hade inte koll på läget, men visste att det bara var att lära sig oss nu. Jag var själv hemma efter 2 dagar och det kanske var därför jag kunde hålla mig coollugn och ta det som det kommer, det hängde på mig hur det skulle lösa sig med allt.
Klart att jag efter några veckor och månader njöt av honom på ett annat sätt, precis som jag fortfarande gör nu på ett annat sätt.
tack till dig. jag ställer mig också perplex till njuta-uppmaning. även under graviditeten. denna första månad har varit en överlevnadskamp. med stunder av njutning, visst. men det har mest handlat om tankar på sömn sömn sömn....
SvaraRaderaDu inspirerade mig till ett helt inlägg.
SvaraRaderahttp://mybabababies.blogspot.com/2011/03/att-njuta.html
Tack ni!
SvaraRadera