Jag visste inte att Emma Gray Munthe ursprungligen kommer från Älmhult. Jag växte upp i en håla ca fyra mil därifrån så vi har ett och annat gemensamt visar det sig. Inget att vara vida stolt över. saken vi har gemensamt alltså. Emma gillar jag.
Strax utanför Älmhult fanns, och jag tror det fortfarande finns, ett nöjespalats kallat Balders hage. Vidrigt ställe. Till detta vidriga tvåvånings discoinferno gick från min lilla håla bussar en gång i månaden vill jag minnas. Stupfulla ungdomar flög runt som flipperkulor i bussen som färdades längs väl eftersatta landsvägar. Vi snackar djupaste smålandsskogarna, dvs. bäckmörker. Flaskor och burkar yrde, folk spydde, busschauffören försökte hålla ställningarna, hur han lyckades med det förstår jag bara inte. Det var en mardröm.
Väl framme skulle halvt medvetslösa, oftast brudar (ja de kallades brudar), väckas upp och släpas med in på stället. De tuffa jeans- och bootsklädda ungtupparna stannade gärna ute i buskarna där det pökades och krökades och en och annan näve svingades.
Jag har sett E-type där två gånger, tror jag. Jumper en gång också. De kanske la av efter det. Inget hade varit mer förståligt.
Så var det att växa upp i skogen och försöka vara som alla andra. Livrädd som jag var. Jag hatade verkligen de där resorna. Men jag gillade att dansa. Minns jag varit där tre gånger och var nog som vanligt flugan på väggen.
Emma Gray Munthe har sammanställt en, i sammanhanget, fantastiskt ångestframkallande lista på tio låtar som spelades om och om så det ekade mellan de småländska granarna. 10 x Balders Hage (dvs två våningar misär och/eller dans i en gammal lada 2 mil utanför Älmhult)
Ny blogg!
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar