Den långa fredagen

Har varit uppe sedan kl. 06.00. Vad gör man då hela långa dagen? Man vet inte, men man börjar visst med att städa.

Kl. 08.00 hade jag dammsugit och skurat golvet. Inte normalt annars. Nu är det helt normalt.

Lekt massor med L. Sjungit alla låtarna i silvriga Barnkammarboken. Så jädra roligt att sjunga de där gamla dängorna. Lennart Helsing säger jag bara. Opsis kalopsis, Nikotikotin, Herr gurka och den där om mannen med trekantig hatt. Fasen vad jag går igång. Gör poppiga versioner så att L som sitter på magen och hoppar skrattar högt. Sedan viker han sig dubbel ner mot min mage och grabbar tag i mitt pekfinger med sin tandlösa lilla mun. Vi har roligt så. Jag skrattar åt honom, kanske mer än han åt mig. Han koncentrerar sig så på hur min mun rör sig. Öppen mun och saliven rinner på honom. Då kan jag inte låta bli att skratta. Sen hakar han på. Lilla gull.

Har klätt på mig plyschklänningen. Den blommiga. Druckit kaffe, ätit ett halvt paket pepparkakor, lagat lunch, vilat en stund, jobbat, kollat stipendier, betalat räkningar som jag missat, kollat förskolor (oh, djungeln!). Nu väntar jag på eftermiddagssällskap. Och ikväll kommer mor och far från Småland. Längtar efter dem. Kanske jag åker med dem hem till lilla staden igen. Bo på övervåningen, i mitt gamla rum, jag och L?! Så tryggt och bra det skulle vara. Nästan så jag vill. Fast bara ibland.

Hoppas ni får vår på er i helgen.