Välkommen åter

Känner att amningskoman och hormondansen som huserat i kroppen börjar klinga av och mitt gamla jag sipprar fram så smått - att inte bara läsa mejl och sms, utan också svara, att läsa tidningar med annat än skvaller-relaterat innehåll, känna genuint intresse för andra människor än L, börja lyssna och uppdatera mig på musik igen, föra en konversation med hyfsat flyt och intressera mig för omvärlden och allt som ligger utanför de här fyra puré- och bajsosande väggarna.

Det känns skönt, även om jag har bra bit kvar till mitt forna jag. Eller dit tror jag i och för sig aldrig jag kommer återvända helt. En del går förlorat med ett barn, men det är ju inte precis att se som en förlust.

Sådant jag gärna skulle vilja kom tillbaka är musikintresset. Till exempel skulle jag gärna hakat på den här nya musikutmaningen som florerar på bloggar (se exempelvis här). Men så inser jag att mitt musikintresse i princip förintats och det känns för ansträngande, kankse till och med lite för mycket prestige för mig att hänga på. Man (jag) vill ju (tydligen) svara med en (rätt) låt man (jag) kan stå för osv.

Det senaste året har jag inte intresserat mig nämnvärt. Musikforum som Pitchfork, Sonic och PSL var nära på dagliga inslag. Nu lyssnar jag på radio. Får allt serverat. Ibland när suget tränger sig på spelar jag enstaka låt på Spotify. På repeat. Man frågar sig vad som hände. Antar hjärnan varit för ockuperad av annat viktigt.

Annat som väckte min upptäckarlust var när jag ryckte åt mig DN Världen som pappan lämnade efter sig i pappersinsamlingen. Herregud så bra! Så inspirerad jag blev! Och igår kollade jag på hela Hej Litteraturen! på SVT. Herregud så bra! Så inspirerad jag blev! Igen.

Kanske väl entusiastisk över fynden och dess innehåll, men ändå. Det är som att upptäcka intressen på nytt. Ganska härlig känsla att lyfta blicken och inse hur mycket mer det finns där ute.