Flyttbestyr

Har just hackar mig igenom en midre glaciär som varit bofast i frysen under senaste året. Putsat fönster, packat...äh ni vet, flyttbestyr. Andra gången i år.

På fredag bor vi i vår första gemensamma lägenhet. Det ska bli så skönt! Tänk ändå, att bo i en stad där man kan hyra i första hand, med boyta på drygt 60kvm, rum som man kan gå ut ur och in i, stänga och öppna dörrar och allt till en dräglig summa varje månad. Livskvalitet!!

Att flytta från Stockholm kan vara det bästa jag gjort! I alla fall ur boendeaspekten sett.

Snart uppackade.

Bulldozern

Det ska tydligen kännas, den där vägen mot helheten. Manglad är en passande beskrivning på hur jag känner mig efter första besöket hos psykologen.

Men vad bra hon var! Hittade rätt knapp, som man säger, och jag har väl i princip just sluta böla. Att någon kan förstå så mycket om mig och vad jag gått igenom utan att känna mig. Det gör mig rörd.

Svarar på era braiga kommentarer så snart jag fått luft igen. Känner mig ganska platt just nu.

Och just ja, mycket kan man säga om primärvården, men det här var det mest prisvärda jag upplevt i den verksamheten. Värt varenda skattekrona!

Varför i hela världen?

I förra veckan fick vi med oss ett aktivitetschema hem från förskolan. Och döm om min förvåning! Aktivitetsgrupper indelade i pojk och flick. Att de ska dela in barnen efter kön redan i den här pytteåldern är inget annat än nedslående. Vad är poängen? Och hade vi inte kommit längre, nu igen? Har pojkarna redan börjat ta för sig mer, slåss de redan, gapar och skriker de så att flickorna behöver en lugn stund för sig själva?

Måste komma ihåg att fråga vad det där egentligen handlar om.

Boktips någon?

Jag har just börjat läsa igen. Skönlitteratur, ca 100 år sedan.

Började med två relationsromaner av Helena von Zweigbergk, men nu går det inte längre. Männen i hennes böcker är sådana apor alltså, självupptagna och uppblåsta av sina egon och fulla av medvetenhet om sina egna tillkortakommanden att jag inte kan fortsätta läsa. Kan inte stålsätta mig. De är idioter och det är synd om dem.

Det som fascinerar mig är Helenas insikt i de här männens känsloliv och psyken. Väldigt spännande. Men nu behöver jag gå vidare. Behöver något bra att bita i bara.

Tips?

Höstkostymer

Vet inte om jag gör det onödigt svårt för mig, men kläder till dagis som passar lek i höstrusk...Är lite som ett frågetecken över det. Inte mitt största huvudbry, men nära på. Tänkte att han klarar sig med tjocka byxor under regnställ när de är ute, men det ska enligt anvisning helst vara fodrade överdragsbyxor eller liknande.

Men så många alternativ det finns! Bävernylon, överdragsbyxor, windstopper, skaljackor, softshell....Overall eller tvådelat?

Jag gick bananas, försökte kolla på tradera där alla budar ihjäl sig på Polarn och pyret-munderingar. Tappar sugen, men borde väl åka och skaffa en billig uppsättning fleecefodrade doningar ändå.

Har ni erfarenheter av überpraktisk höstkostym för liten människa tar jag tacksamt del av dem.

Happy friday

Av tre anledningar är det happyhappy-dag idag.

* Oväntat mycket pengar på lönekontot när man gick ovetandes om att ens ha en lön på ingång.
* Halkade in på ett återbud hos en terapeut och behöver inte vänta i flera månader.
* Bitterfittan i mig fick sig en snyting efter att ha snackat med f.d kollegan/bästa vän om allt som hänt och därmed blivit mindre aggressiv - äntligen.

Sliskiga bubblare: Otroligt sällsynt ensamhäng med sambon på förmiddagen och att världens gulligaste barn somnade sittandes i vagnen på väg hem från förskolan och var fjantigt gullig.

Det var väl då djävlar om inte den här människan har påbörjat sin väg mot att bli hel igen.

Det börjar bli en vana

Från start har jag varit noga med att låta L somna själv i sin säng. Till en början var det för att jag var ensam med honom och körde hårt på att göra det som står i min makt att förenkla vardagen. Maximera sömn, minimera störningar som tröttar ut. Dessutom ingick det i min plan att han skulle lära sig att bli trygg och komma till ro på egen hand lättare. Och det har han varit också. En ren fröjd att natta, för det mesta. Är väldigt stolt över att ha åstadkommit det.

De gånger jag av praktiska skäl, så som att slippa hoppa upp och ner för att krama/klappa om tio gånger på en natt, plockat upp honom i min säng har vi båda retat ihjäl oss på varandra. Mest han tror jag. Medan jag försöker göra sådär mysigt och ligga och snuffsa bebisfjun, får han närhetspanik, sparkar och fäktar tills han frigjort sig från mammans mysighetsatacker.

Men nu då...Sedan i augusti har han varit sjuk tre gånger och det enda som hjälpt när det varit svårt att somna om har varit att ligga nära mamma. Och nu när de senaste nätterna varit helknas är det den enda metod som hjälper. Det är jag inte lika nöjd med. Men gud sikket mys det är ändå. När han ligger så tänker jag på honom som femtonåring. Mamman antagligen inte önskvärd i samma säng då. Vilken sorg!

Hoppas...

...att dagen blir bra trots att den började med försovning och att kaffekoppen sprack med kaffe i och allt rann ut och blev till en sjö.

Länken II och III

Att se det lilla barnet äta hemlagad mat med god aptit ger större tillfredsställelse än jag någonsin kunnat tänka mig. Tycker själv att jag är ganska bra på att hitta på rätter och att variera, men ibland tar liksom inspirationen slut och då har halvfabrikerade produkter agerat stand in. Det är helt ok då och då.

En som inte verkar lida av inspirationstorka är Ann-Louise som bloggar på Lilla matdériven. Hittade henne via Ekopyssel och hennes blogg är fullproppad med recept på mat som framförallt är väl sammansatt och lämplig för barn.

Inför förskolestarten tänkte jag en del på maten som serveras där. De serveras limpmackor, sylt, ketchup osv. Kände mig ambivalent inför det eftersom vi inte medvetet introducerat socker för honom ännu. Nu har jag tänkt att må så vara. Vi får helt enkelt se till att han få "bättre" mat hemma och nu när jag hittat Ann-Louise blogg kommer det definitivt bli lättare.

Dessutom! Jonna Dignelius bakom Amningshysteri, ännu en redig kvinna. Hon jobbar som kock på förskola och tipsar då och då om bra mat i sin blogg, som faktiskt fått höga betyg och beröm för sin mat av den kritiska föräldraskaran.

Länken

Läser henne då och då. Kanske har jag till och med tipsat om henne innan, jag minns inte så noga. Det gör ingenting för hon är bra och värd att länkas flera gånger om. Bloggaren bakom Ekopyssel är väldigt inspirerande med sin ambition att leva hållbart. Jag är i jämförelse rena mijökatastrofen, inser jag. Dessutom har hon en göllig onge som kallas lilla E.