När 29:an saknas

In med hakan och ner med huvudet, beordrade läkaren.

Lite väl barsk i tonen, minns jag att jag tyckte. Smärtan fick mig att göra tvärt emot. Låg böjd som en pilbåge, så som man ser krigsskadade göra på film.

Sedan gjordes ett försök till med klockan och jag trodde jag skulle sparka ner henne där hon stod och bestämde över min tillvaro. Själv undrade jag var fan krystvärkarna befann sig när man behövde dem?

Efter en sista smärtvåg, en sista värk och den totalt obeskrivliga smärtan, kom han. Söndagen den 29:e augusti kl. 09:45. I samma stund som det var över försvann precis all smärta och det var som om ingenting hade hänt. Som om jag hade släppt en fjärt på sin höjd. Jag fick hans slemmiga lilla varma hand i min. Han låg kvar där nere då. Sedan kom han till mig. Upp på mitt bröst och var det mjukaste, varmaste och lenaste jag någonsin känt. Som om man hade hällt varm colasås över mig ungefär.

Det var sex månader sedan och eftersom det inte finns någon 29:a i februari så firar vi idag. Med basilikakyckling och mosad banan.

Hejhej lilla rödtott.

Nu ska hela rasket rivas

Hör på nyheterna att de anställda på Försäkringskassan säger ifrån. Det får vara nog nu. Sådant förstår man när man behövt strida med dem i diverse ärenden.

Hur många gånger har jag inte suttit i telefonkö i hopp om att den här gången äntligen få komma i kontakt med en kunnig och hjälpsam människa och så får man höra att belastningen är för hög och så klick. På hemsidan har de stängt av hjälpchatten för att belastningen är för hög.

Hur länge kan det tillåtas vara såhär? Jeg behöver deras hjälp och helst nu. På en gång.
Att de anställda stått ut så här länge är väl något av ett under.

Det kom ett mejl

Angående mitt årsfirande av bloggen fick jag det här svaret i min inbox.

Fortsätt gnäll om du behöver! Det är ju det som gör att jag känner igen mig, att det finns andra som också har bekymmer med stora eller världsliga ting. Så skönt att känna att man får en verklighet som man kan känna igen sig i och inte bara skimrande inlägg om de bästa stunderna i livet även om de såklart också finns och SKA synas!

Vill bara säga tacktacktack. Och tack alla andra som också kommenterat och bett mig fortsätta berätta om min och L's vardag. Trots gnäll. Jag tror jag hade tyckt detsamma om jag läst min blogg. Det menar jag på ett ytterst ödmjukt vis. Det finns inte så mycket annat än bloggar att stödja sig på om man är i en sådan här situation nämligen.

Förresten, är det inte att nedvärdera sitt eget liv och leverne om man ska kalla allt för gnäll? Det är ju så här det ser ut. Bara att leva med. Och gnälla lite ibland.

ABC: V

Vardag. Mycket av den varan just nu.

ABC: U

Ugglor är favoriter, förutom när man anar dem i mossen.

Det här är en del av fotoutmaningen ABC.

När det går utför

Vafan är Kicki, Bettan och Lotta?! Vilka är de kroppsstrumpeklädda tuttfiorna? Och Vad, vad gör Nicke Borg där??

Melodifestivalen. Mello, som det visst också kallas....hmpf

Den enda som bär fanan högt är Linda Bengtzing (och det trodde man aldrig skulle komma ur min mun). För trots påskgul klänning och lårhöga stövlar i dito färg var hon den enda som kunde hantera verktygen som krävs för schlager.

Jag vet jag kan låt abli att kolla. Men ändå: Lägg ner nu då.

Uppdatering: Så kommer The Ark och fabulösa Ola blåser grådasket av scenen. Woho!

Att våga erkänna

I veckan avslöjade en mamma för mig att hon är gravt sotis på att hennes snubbe gullar, älskar och praktiskt taget avgudar deras dotter. Hon känner sig utkonkurrerad och vill ha alla jag älskar dig för sig själv.

Heja att våga erkänna det!

En måste unne se

Har länge funderat på att ta mig det där efterlängtade glaset vin. När L somnat för natten och jag kan sätta mig i soffan själv. Men Norén-stämningen i det! Fasen vad den har klängt sig fast. Ensam mamma med glaset i näven, barnet i spjälsängen osv. Tragiken!

Fjantigt! Ikväll har jag lyckats skaka av mig den och njuter faktiskt av det röda. Det är ju fredagsmyyyys och då måste mamman få unne se.

ABC: T

Taklampa. Med damm på.

Fråga

Vad tycker man om den nya sportsatsningen i P3?

Illa!

Hur illa?

Skitilla!

Det ska vi fira!

Idag fyller Bulan & Jag ett år. Det var då, för ett år sedan, jag bestämde mig för att skriva om det jag gick igenom som ensam gravid. Det fanns liksom inte så mycket om ämnet att hämta på nätet. En miljonersmiljarders artiklar, webbsidor och bloggar om att vara gravid, men som gravid med tillhörande partner. Det var inte vad jag behövde just då.

Idag är jag så jädra glad att jag gjorde det här, även om jag velat och tvekat många gånger. Mest har jag tvekat på grund av att innehållet tenderar att dra åt gnällhållet alltför mycket. Men det är så det får vara. Det här är min ventil och jag tror och hoppas att fler kan ha nytta av det, gnäll eller ej.

Ni som läser och kommenterar gör det värt. Ni som blivit mina vänner, ni som är i samma situation och alla andra tuffa, modiga och smarta människor som jag träffat och vars liv och åsikter jag får ta del av genom bloggen. Innan Bulan & Jag hade jag knappt läst en blogg.

Älsk på er och hurra för mig!

Matproducent vs bröst

Nu har det hänt. Det som fick mig att se på mina matproducenter med gamla ögon. Alltså inte i första hand som matproducenter utan som bröst.

Barnet fick upp ögonen för vad det egentligen är, det där som ger honom mat när han vill. Studerade noggrant sådär som han gör med nya grejer, fokuserad så han blir korsögd och lilla munnen snörps ihop och putar ut.

Tudelad inför den studien.

Och jag nästan rodnade.

Blocket...fortsättningen

Jag vet inte om jag tar ut något i förskott här, men om jag över huvud taget skulle köpa ett förstahandskontrakt, skulle det i så fall kännas rimligt att göra en affär med någon som kallar sig Benjaporn då?


Uppdatering: Var ändå tvungen att kolla. Benjaporn kan ju vara ett asiatiskt namn, tänkte jag. Då skulle inte det här inlägget vara så schysst. Det var ett riktigt namn. Var det kommer från förtäljer inte informationen. Kanske jag slår till på läggan nu då...

Tar klivet

Har inte vågat läsa Ketchupmamman efter all hype kring bloggen. Idag gläntade jag på dörren. Såg hennes man iklädd klänning och tubsockor. Det bådar gott!

I natt jag drömde

I natt drömde jag att jag var sådär galet kär. Men som det brukar vara i drömmar såg jag inte i vem.

Har inte ägnat kärlek många positiva tankar det senaste året, men nu minns jag. Drömmen fick mig att känna igen känslan. Den underbara som gör livet lätt att leva. Utebliven matlust och insomnia har jag aldrig upplevt i sammanhanget, däremot har jag varit så förälskad att jag inte vetat vad jag ska göra av mig själv och trott att hela kroppen ska explodera.

Drömmen var väldigt fin och vardaglig. Så som jag vill att det ska vara. Inte falukorvsvardag, utan den vardag som är full av förtroende och tillit, omtänksamhet och ömhet. Respekt. Gärna rolig också, om man får ställa sådana krav. Allt ömsesidigt. Fint och skönt liksom.

Nu ska jag gå och lägga mig. Hoppas på en fortsättning.

Sötas vinner

Ser då och då uppmaningar i statusrader på Facebook att man ska hjälpa till att göra en mamma lycklig genom att rösta på deras barn som omslagsbebis för en föräldratidning. Jag vet inte...jag slänger ju upp bilder av min unge här på bloggen titt som tätt, men det där med röstande. Någon vinner...på meriten att vara sötast. Jag gillar det inte. Tankarna far direkt till amerikanska skönhetstävlingar för barn. Osmakligt.

Tillsammans är man mindre ensam

Jag har länge sneglat åt Makalösa föräldrar. Tänkt att jag kanske skulle slippa känna mig ufo bland föräldrar i samma situation. Jag vet inte hur grupperna är organiserade men jag vet att de finns lite var stans i landet. Här har de öppna förskola varannan vecka. Jag ska väl bara våga mig dit då...

Med det här inlägget vill jag mest av allt bara uppmärksamma deras jobb. Det är grymt, tycker jag. Särskilt eftersom det i stor utsträckning saknas samordning och pepp från vårdhållet. Förutom om du har förmånen att bo i Göteborg, Uppsala eller Lund och kan gå på Minnamottagningen. Jag övervägde till och med flytt till Göteborg för att kunna gå där. Har hört en massa bra om dem och det är bara synd att de inte finns på fler orter i landet. Nu har de dessutom fått en riktigt fin hemsida. Äntligen.

ABC: S

Strumpor.

The only way is up

Den puréade fiskgratängen gjorde succé! Han slafsade just i sig en hel burk och mamman är nöjd. Ett par kväljningar någonstans halvvägs, men det skyller jag på att maten kallnade. Nu jädrar ska jag bli bullmamman på riktigt. Skala, koka, mixa! Önska nästan att jag var en sån där list- och planeringsmänniska nu för då skulle jag kalkylera vinsten i ett excelldokument.

Har dessutom sovit från strax efter midnatt till kl. 07.00. Jag tror fortfarande inte det är sant och försöker minnas nattamning, men det gör jag inte. Antar att det är sant. Och hör på det här då! För mycket sömn kan tydligen ha motsatt verkan. Att man fortfarande är trött alltså. Som om nästan sex och en halv timmes sömn skulle vara för mycket sömn. Förr i livet var gränsen för för mycket sömn vid 9-10 timmar. Om vi snacka okynnessovande alltså.

Sex och en halv timme! Tänk ändå. Jag minns inte när det hände senast! Och inte nog med det. Eftersom jag hade fått för mycket av det goda lyckades jag efter sänglek få omkull ungen igen och vi sov från 8 till kl. 10:00!. Herregud. Var ska det sluta?!

Den duktiga

Så känner man sig lite håglös, omotiverad och allmänt lat. Behöver känna mig duktig, men vad gör man för att fylla duktighetsbegäret när man städade hemmet innan helgen, tvättade och sökte ett ton sommarvik under helgen? Vad finns kvar då? Barnmat, tänker jag. Det är ju en bra syssla. Särskilt eftersom det är mat till L.

Tycker ärligt talat det börjar märkas i plånboken att portionerna blir större, trots att en burk bara kostar en dryg tia. En annan aspekt är att jag inte pallar bära iväg glaset heller. Jag har för långt till returbank (Ska man behöva ha långt till en returbank 2011, va?!). Så om L gillar min mat är det här en win win situation. Åtta rejäla portioner blev det. Potatis, morot och tomat. En något för slät sörja med för mycket rapsolja. Tror inte så mycket på den. Den högra röran är jag mer nöjd med. Den fyllde upp duktighetsbägaren till bredden igen. Fisk, potatis, broccoli, dill och citron. Skulle lätt byta ut det mot den helfabrikerade lasangne som jag stoppat i mig ikväll.

Så. Hej å hå! Duktig duktig duktig! Nu känns det som jag uträttat något vettigt idag i alla fall.

Man kan fråga sig vad det här begäret eller känslan av att vara duktig och få någonting gjort var eviga dag kommer ifrån? Många kvinnor i min närhet är precis likadana som mig.

Jag generaliserar allt för ofta men får jag fortsätta på den inslagna vägen så har jag svårt att se en man ligga på soffan, känner sig lat och bara nääeee, om man skulle ta och dammsuga lite så har jag fått nåt uträttat idag med.

Gör det med en kram

Den här ungen stjäl mitt hjärta ca tiotusen gånger om dagen. Det lilla krypet har under sina knappa sex månader hos mig lyckats förvrida hela min värld och det är bra så. Älskar den villkorslösa kärleken. Den jag aldrig känt förut. Vad som helst ska jag göra för honom. När han om sisådär 14-15 år, slår i dörrar och ger mig fingret, eller vad dagens ungdom då kan tänkas ta till mot sina föräldrar, ska jag krama ihjäl honom.

Här ser han ut att ha experimenterat med en burk Dax vax i håret, men det är
inget annat än mamman som hällt badolja i huvudet på honom. Operation skorv.

ABC: R

Rödljus.

Det här är en del av fotoutmaningen ABC.

Helgen

Okej nu är vi färdigfamiljade för den här gången. Inser att jag måste sluta prata om vår samvaro som familj i mamma, pappa, barn-form. Även om det är så det känns får det mig att ta det hela på än mindre allvar.Tror jag. Det är nedvärderande. Alltså, det är ju betydelsefullt, framför allt för L och pappan, känner jag. Så nu slutar jag med det. Vi var familj. Fredag till söndag. Det är alltid blandade känslor inför det. Särskilt svårt är det att hålla martyren i strama tyglar. Så jäkla stingsligt och ängsligt att jag får svårt att stå ut med mig själv.

Den här gången skulle familjevistelsen även bli betydelsefull för mammans sömnkonto. Det vill säga pappan tar tag i morgonbestyren och jag får sova vidare. Hur gick det då? Jo, ungen stilar med att sova sju timmar i sträck och mamman vaknar pigg och utvilad så hon kan ju lika gärna köra på som vanligt. Så förbannat typiskt va! Typiskt mig alltså. Nej, nej jag är ju pigg nu. Jag tar honom....På så vis måste jag i alla fall vara tacksam att ha att göra med.

Lovar att kommande natt är allt tillbaka i sedvanlig var tredje timmes-duttande.

ABC: P

Pekfinger.

ABC: O

Ordning och reda. I den här bokhyllan börjar det bra, men går utför för varje hyllplan och framåt nedersta planet är det ett inferno av papper - gärna viktiga sådana men även en drös av oviktiga. Vidare; häftapparat, pennor som inte funkar, tidningar, bvc-information osv. Är det något jag inte hittar går jag till just det hyllplanet. Det brukar finnas där.

Det här är en del av fotoutmaningen ABC.

När det kniper

Ibland kan man börja dagen med att gråta. Av ren självömkan, eller trötthet eller så. Det blir ofta dåligt och lämnar avtryck på resten av dagen. Men ibland, som idag, händer det av medlidande, för orättvisan, för känslan i bilderna, för det fina i förtroendet som familjen till cancersjuka Ellen, 3 år haft för Robert, fotografen som tagit bilderna. Kolla in artikeln om Ellen i DN och de hjärtknipande bilderna på fotografens blogg Som en fotograf.

Fobi: livspussel

Ok. Djupt andetag. Nu läser jag bland kommentarer hos Dobre Futro att det är bra att spara dagar av föräldraledighet till framtiden. Till exempel till sommar och jul då dagis, (kommer aldrig sluta säga dagis) kan ha semesterstängt.

Stressen ovanpå det som redan ligger och sprätter i skallen, som en jäkla baconskiva i alldeles för het panna. Sug på den metaforen!




B l i r l i t e g a l e n.

Tro och tvivel

Inte som man tänkt sig, men himla bra ändå, står det i min header. Idag undrar jag. Dagen känns som en fortsättning på gårdagens kamp om framtiden. Jo det ska stå om framtiden, för vems framtid det ska handla om är visst frågan.

Och relationer. Fy fasan vad de kan vara jobbiga. Helt vidrigt outhärdliga så man vill gå i ide emellanåt. Ibland är de underbara.

Tills vidare sitter jag och rensar hela Stockholm på privata hyresvärdar. Och gosar med glada bebis. Då blir allt honung för en stund.

ABC: N

Noise. Den går sin egen väg den här radion. Skvalar mest hela dagarna, men då och då blir den knäpptyst bara för att i nästa sekund spränga sig själv i bitar av de intensiva ljudvågorna. Blir inte klok på den hur jag än rattar och donar.

Det här är en del av fotoutmaningen ABC.

Rädslan att mista rötterna

Idag har ångesten varit påtaglig. Ångest på riktigt och inte oj vad det är läskigt att åka tunnelbana-ångest, som annars frekvent besöker mig.

Kollar runt bland jobbannonser och försöker tänka mig framtiden. Det enda jag känner är en komplett rädsla inför det här med att jobba, hämta och lämna på dagis, vabb, stressa över ekonomin och hans välmående. Mitt välmående.

Man vet inte så noga om jag är skapt för den här uppgiften. Eller, så klart jag fixar det. Är det vad som krävs så fixar jag det, men jag är rädd till vilket pris det kommer vara. Och så är jag en mes på att säga ifrån. När det räcker. Det skrämmer mig också.

Hundratusentals kvinnor har gjort det före mig så det ska nog gå. För jag tänker mest på det ur kvinnans perspektiv, även om det finns män i samma situation.

Det finns en spärr i mig. Den sitter djupt rotad och har präglat hela min uppväxt. En del av mitt kulturella arv? Vill minnas att det kallas så. För i min närmaste släkt har man i tidig ålder skaffat sig en partner från orten och när man gjort det gifter man sig, sedan skaffar man barn och lever tillsammans för resten av sina liv. Tills döden skiljer oss åt. Jag antar att man trivs. Man får ju hoppas det.

Det här sitter långt ner i rötterna på mig. Det är det jag kämpar med. Det svarta fåret. Känner mig som det svarta fåret. Har få ensamstående förebilder att vända mig till. Någon som visar mig att det fungerar. Att man klarar det och kan vara lycklig så.

Den gyllene medelvägen

Amningshysteri är en blogg jag läser lite då och då. Tyvärr inte så ofta hittills, men nu åker hon in i länklistan. Mycket klokenskap där. Till exempel skriver hon det här i ett inlägg:

Föräldraskapet har för mig i mångt och mycket handlat om att lära mig att släppa taget och bara hänga med, och det är jag tacksam för.

Igenkänning: Hög.

Skitsvårt! Men det kan vara den enda lösningen på att få vardagen att fungera smärtfritt.

Jag och en kompis (också ny morsa så klart) pratade om det här idag. Om alla aktiviteter man kan och gärna ska hålla på med när man fått barn, till exempel babysim, öppna förskolor, lattefikor och en herrans massa annat. För barnets skull kom vi fram till att det bästa, som vanligt, är lagom. Att låta barnet få ta tid och styra över vardagen istället för tvärtom. Båda har dålig erfarenhet av det motsatta - när barnet måste anpassa sig efter våra scheman slutar det i oregelbundna vanor och en övertrött skrikhals. Det vill man undvika.

En bra fråga att ställa är för vem man gör allt det där? Är det för din skull eller för barnet?

Resultatet av snillen spekulerar:
Lagom aktivitet. Lagom lugn och ro.

Inte ett rätt

Nu har jag hittat listan i sin ursprungliga form. Tydligen var den en märkeslista. Man ska alltså svara med vilket märke som står bakom tillverkningen av alla dina prylar. Snacka om att saker och ting förändras under sin spridning på internet. Jag bjuder på min version nedan.

Och så blev det visst tisdag någonstans runt 21-tiden igår. Det var då jag skrev list-inlägget.
Saknar rutiner, scheman och aktiviteter som gör det möjligt att hålla koll på dagar och dygn.

ABC: M

Minnen. Sentimental och vemodig som jag är har jag sparat en av de första pyttesmå blöjorna och en strumpa som minne.

Strumpan var bland det första som köptes till bebis men som försvann redan i första tvätten, innan den ens hann sitta på hans fot. Förstå den förlusten! Kunde inte med att slänga den ensamma strumpan så den får vara kvar bland andra minnen.

Det här är en del av fotoutmaningen ABC.

En tisdagkväll i soffan

Då kan man ju lika gärna ägna sig åt en enkät som jag sett cirkulera.

Skor: Svart praktiskt, snyggt rött och bohembrunt.
Sneakers: Som ett ombyte till de eviga flip flopsen köpte ett par rosa i stl. 41 på rea i somras. Kommer nog aldrig använda dem mer.
Jeans: Äger inga "riktiga" jeans. Bär bara strechiga eller svarta jeansliknande byxor.
T-shirt: Har några som jag gillar mycket men är dålig på att använda. Duvblått, beige och senap är deras färger.
Underkläder: Vita i ekologisk bomull.
Väska: Lite identitetskris på den fronten. En totalt utsliten liten svart skinnimitation från Top Shop vs illröd skötväska.
Plånbok: Svart PRADA. Gåva från Thailand. Den har jag skämts över många, många gånger och gör fortfarande allt jag kan för att märket inte ska synas när jag handlar.
Solglasögon: Billighetskedjornas modeller av Ray-Bans Wayfarer.
Klocka: Äger ingen, men vill.
Smycken: Min ring med en porslinsbit av bersåservis. Blir helt orolig när den inte sitter på fingret.
Teve: Pytteliten (tänk datorskärm), tjock men duger för mig.
Mobiltelefon: En lila Ericsson. Min första helt nya sedan två år tillbaka.
Dator: Bärbar PC från LG med en fläkt som låter som en traktor. Köp ej.
Smink: Åh det är så tråååkigt att bara ge billighet som svar men så är det. Önskar att jag kunde köpa smink som även såg snyggt ut i sig, som MAC eller liknanade. Är dock väldigt bra på att använda slut på en grej innan jag köper nytt. Ogillar starkt när det ligger en massa olika ögonskuggor och kladdar i sminkväskan. På en bra dag får jag på mig puder alternativt foundation, fyller ögonbrynen, kajal, mascara och rough. Tänkte förresten att det röda läppstiftet skulle bli mer regel än undantag. Får jobba på det.
Ansiktskräm: Oj, här slinker det mesta ner. Allt från Body Shops Body Butter till fotkräm och handkräm. Emellanåt även Elizabeth Arden 8 hour. Efter den redovisningen behöver jag kanske inte säga att jag är lite torr i huden.
Lotion: Body Butter från Bodyshop eller annat från Yves Rocher eller så.
Deodorant: Bats
Tandkräm: Vademecum
Schampo/balsam: Varierar men just nu Sashajuan eftersom syrran jobbar där, dvs. hon förser mig.
Tvål: Yves Rocher cocoa-nånting luktar ljuvligt. En annan favorit är Palmolive SPA med skrubb i. Så vill jag alltid lukta.
Parfym: Använder, av respekt till barnet, parfym väldigt sällan nu. Älskade Versace (namn kommer jag inte ihåg) och fick den i födelsedagspresent förra året, men den är svår att använda. Förknippar den bara med hur jag mådde då. Senare fick jag en av Kate Moss dofter och den funkar väldigt bra.
Vin: Röda tunga Malbec eller Merlo. Längtar efter det med getost till. Mjaou!
Drink: Dricker nästan aldrig drinkar men gillar Gin & Tonic, Mojito och Margarita.
Bröd: Älskar bröd! Surdeg, rostbröd, gärna hembakat eller danskt surbröd. Oftast blir det grova grejer till vardag och rost på helg.
Mat: Lägger alla mina pengar på mat känns det som. Men gör det gärna. Älskar mat och skulle aldrig kunna nämna bara en favoriträtt. Just nu är jag inte så sugen på att laga mat till mig själv och överväger dagligen barnets puréade måltider. Så inspirerad är jag.
Glass: Gärna choklad.
Godis: Choklad och lakrits.
Säng: Just nu i en som jag lånar. En väldigt, väldigt skön men med en otroligt ful och snirklig sängram.
Lakan: Mest vita från Ikea antar jag.
Frisörsalong: Syrran.
Dagstidning: Ingen för tillfället. Annars gillar jag Svd.
Magasin: Väldigt sällan men om så får jag säga Vi föräldrar. Har tappat bort mina intressen för tillfället men drömmer om att ha Filter, Fokus och Sonic.

Lilla jag...

...fick blomsterbud på Alla hjärtans dag minsann. Glad så!

ABC: L

L som i Lööv. Och som i L. Min stora lilla kärlek.

Lite för mycket socker kanske men det är ju ändå Alla hjärtans dag och då om något borde det väl tillåtet att vara lite för sockrig och så.

Det här är en dal av fotoutmaningen ABC.

Den bortglömda

Idag hämtades ett styck gratispaket från stora blöjtillverkarn ut. I den låg det några småprover och andra trevligheter. Man gillar gratis i det här hushållet.

Blöjor, ni vet de där Up and Go eller easy up (same same....), som jag så okunnigt dissade för ett tag sedan. Nu har jag sett och vet hur de fungerar i verkligheten. Tur för mig så jag slapp dra hela bajsblöjan längs barnbenen....Hej det nya. Igen.

Vad som mer fanns i paketet var jättesmå blöjor i små, rosa paket. Tyckte jag kände igen dem.

Det där en-gång-i-månaden är totalt bortglömt och kommer antagligen vara lika konstigt nu när den behagar återvända som när den kom för allra första gången.

ABC: K

Kappa utan knappar. Man kan undra när jag ska lära mig egentligen. Reaplagg är min grej. Men ibland, som på HM, bådar det sällan gott när man får med hela fyra, f*y*r*a (!!!!) extra knappar. Borde ana oråd.

Nu saknas tre knappar i kappan och känner jag mig själv är det inte jag som syr i nya.

Det här är en del av fotoutmaningen ABC.

ABC: J

Jobb.

Det här är en del av fotoutmaningen ABC.

Jämmer och död!

Tänkte att eftersom jag suttit vid datorn i princip varje dag mellan kl 09:00 och 17:00 senaste veckan, tryck F5 F5 F5 F5, så skulle det va kul att ta fikan med hon som är i stan på besök och bjuda hem den andra som är på besök på middag. Men se i fredags kom snökaoset och bokstavligen satte käppar i hjulen på vagnen. Även om vägarna var plogade så hade alla gångbanor blåst igen och trots idogt slit fick jag inse mig besegrad och streta hemåt igen. Och så igår. Då kunde man konstatera att mamman, som yppade att hon kanske inte skulle ha gått till öppna förskolan i torsdags, mycket väl kunde ha stannat hemma. Lördag på dass. Kul. Åh det var jämmer och död! Fy fabian.

Och natten? Jovars. 23:00, 01:00, 02:30-03:00, 4:50 och därefter en lång och utdragen fight om vem som skulle behöva somna om respektive stiga upp. Jag kapitulerade kl 07:00 och steg upp. Arg som ett bi. Omoget jag vet, men jag mjuknade när han satt på mattan och lekte och var fjungyllet.

NU är barnet inne på sin andra sovtimme. Jag är inte jordens piggaste men efter en försiktig frukost, byte av smelly blöjpåse, lite finare påklädning än sedvanlig mjölk-kostym (tajts + schletna linnet o kofta-setet), samt sminkning á la hela kittet så känns det hyfsat.

Minus känsla av undernäring och stripigt hår due to barnafödande.

Veckans Blocket-härke

hej
lägenheten är ledig och inflytt kan ske omgående. dock pågrund av tidigare oseriösa kan vi inte ha visning då vi bor utomlands nu. vi har åkt flera gånger fram och tillbaka så detta gör vi nu inte längre. innan vi kommer till stockholm igen så kräver vi att depositionen och hyran blir betald samt attett kontrakt skrivs under. kontrakt skrivs då med blockets e avtal.
mvh


Jag önskar dig all lycka till med det där hördududu.

Och jag vet, det kanske inte är så himla mycket att gasta om. Det är väl vid det här laget vida känt att Blocket är fyllt av skumrask som vill tjäna sig en hacka. Men det börjar suga en helsikes massa energi ur mig det här. Man letar, letar, letar. Svarar på alla annonser och uthyrningstjänster som finns. En och annan hederlig människa har jag stött på. De finns men verkar vara sällsynta.

Man blir så trött när det inte funkar. Nu är jag trött.

Stanna hemma?

Man tänker att man ska gå till Öppna förskolan för att barnet ska få ta del av lite andra baciller än de som huserar inom hemmets fyra väggar. På vägen dit kommer man ikapp en annan mamma. Artighetsfrasen:

Är det bra med er?

Jo då, vi har haft nån magåkomma bara och borde nog stannat hemma idag egentligen....

Överväger att vända hem igen.

ABC: I

Ingefära. Livets krydda.

Det här är en del av fotoutmaningen ABC.

ABC: H

Handdukar. Sedan barnet börjat med puréer har det visat sig vara svårt att bedöma statusen på färdig. Det går åt fler nu än någonsin.

På en av handdukarna står det Stockholms läns landsting. Den tyckte pappan att vi skulle ha med oss hem från BB. Märklig souvenir kan tyckas, inte minst med tanke på den människans annars så höga moral.

Det här är en del av fotoutmaningen ABC.

En faslig massa

Så vad gör du om dagarna då?

Jo, jag sitter och trycker uppdatera på varenda litet hörn av webben som innehåller bostadsannonser. Mest hela dagarna faktiskt.

Därför har jag tidsinställda inlägg. Men däremellan kommer jag på en massa saker jag vill skriva och så ska ju fotoutmaningen ABC jobbas ikapp. Det blir en del. Ni får stå ut.

Det sorgligaste jag läst

Alltså jag blir mållös av sånt här. Tänk att barn som föds totalt fördomsfria och rena, redan vid sex års ålder har hunnit anamma vuxnas åsikter om att en pojke i rosa kläder och nagellack, det är en bög det. Och bögar är inte bra. De är farliga.

Vuxna borde titta in i sin egen skalle lite oftare. Hur känner man när ens sexåriga unge stuckit en kniv i en kamrat? Jag bara undrar. Ångrar man sitt förmedlade budskap? Är man stolt? Ledsen?

Länken från Tuffast av alla.

ABC: G

Grådask. Det räcker nu. Längtar efter vår och värmande sol .

Det här är en del av Fotoutmaningen ABC.

ABC: F

Favoritnapp. Den kan man prata med, suga på, bita i, skrika åt och kasta iväg så långt det går. Sen är den himla mysig att sova med.

Ibland ångras nappinitiativet eftersom den måste stoppas tillbaks i munnen ca 100 ggr om dagen. Av mamman ska tilläggas.


Det här är en del i fotoutmaningen ABC.

ABC: E

E som i elektricitet. Den som gömmer sig där bakom knappen. Har bara god erfarenhet av elektricitet. Aldrig råkat i närkontakt (höhö) med den och det är jag glad för.

Det här är en del av fotoutmaningen ABC.

Skräckig utveckling

Han har varit ett enda solsken de senaste veckorna. Gladlynt så jag trott han ska smälla av! Nätterna har i och för sig varit som förut. Mat minst en gång, gärna två eller tre varje natt som nu de senaste nätterna. Men på det hela taget känns allt lättare när dagarna flyter friktionsfritt.

Så börjar jag tänka på nästa fas. Den hänger väl i faggorna, tänker jag. Kläng och sömnlöshet som driver musten ur kroppen. Vill förbereda mig för det värsta och plockar fram den där älskade hatade boken Växa och upptäcka världen. Och var det inte så?! Nästa fas lurar bakom hörnet.

Nu finns det mycket som är bra med här faserna. Man kan se dem lite som ett belöningssystem som får föräldrar att orka. Har man det med sig i bakhuvudet så kanske, kanske det går lite lättare att ta sig igenom den närmsta månaden.

Så här minns jag de tidigare faserna. (OBS! Väldigt intressant för ALLA!)
Runt två månader börjar sömnbristen göra sig påmind på riktigt. Ungen har röjt som ett galet vildsvin i sin säng om nätterna. I flera veckor har han låtit, kastat sig fram och tillbaka, drömt och skrikit. Det man helst av allt vill är att sova. Tänker på sömn hela, hela tiden. När ska jag få sova?! Desperat. Runt den tiden kommer de första medvetna leendena och piffar tillvaron. Det går lite lättare då.

Vid tre månader...minns inte vad som hände vid tre månader men det kanske inte fanns någon kris då. Tror han sov väldigt bra. Rutinerna började sätta sig och vi hade lärt känna varandra bra. Det underlättar att känna igen och kunna tyda hands beteende. Han greppade och tog tag i saker själv och kunde sitta med stöd.

Fyra månader. Dear lord alltså! Det är på grund av den fasen som jag börjat fundera på nästa. Jag var så jävla, jävla trött. Slut. Lipade nästan dagligen. Bommul, ludd, mjölk, stökig unge, röjig unge, gnäll, kläng, absolut inte sova, när han skulle äta kastade han sig fram och tillbaka, drog och slet i bröstet. Så otroligt påfrestande. Tänkte att han inte blev mätt och testade ersättning inför natten, men det resulterade bara i en blytung blöja. Det ska tydligen vara så vid fyramånaderssprånget. Både psykiskt och fysiskt utmattad var jag just beredd att lägga mig ner och nästan ge upp. Men så började han smaka på mat, stå och hoppa i knät, skratta högt och ljudligt, prata prata prata och vid fyra och en halv månad satt han. Han visade mer och mer personlighet, integritet och humor. En person! Glädjen i det!

Fem månader. Lycklig solskensunge! Äter puréer med god aptit, sitter och leker själv på golvet. Tycker det har hänt saker mest hela tiden. Dagligen. Fötterna blir intressanta. Stortån smakar särskilt gott. Han sover bra och känns harmonisk. Och det gör till och med jag!

Fortsättning följer....

I boken intygar flera föräldrar att de kollapsade under kommande fas. Jag väljer att ta det med en nypa salt. Liksom allt annat i den där boken.

ABC: D

Dass

Det här är en del av fotoutmaningen ABC.

ABC: C

Cheeky monkey

Det här är en del av fotoutmaningen ABC.

ABC: B

Blommande krukväxter känns som lyx bredvid de dammiga grönbladiga. Just blommande pelargon är sällsynt såhär års. Den här fick jag av bästa kollegan.

Det här är en del av fotoutmaningen ABC.

När farhågor besannas..

Har länge, eller i alla fall så länge jag varit i behov av babyvårtservetter, funderat på hur bra de egentligen är. Alltså de är ju en fantastiskt smidig lösning för rengörning av det mesta på ett barn. Men de känns också som en otroligt onödig miljöbelastning, för man överkonsumerar dem lätt, det gör man (jag). Sen undrar jag över medlen de är preparerade med...

De erfarna intygar att de är urbra vid rengörning av ställen som kräver fettlösning, typ dörrhandtag och pryttlar i köket. Härligt! Ska nog börja använda tvättlapparna i frotté lite mer frekvent.

Världen enligt Blocket

Skulle kunna starta en följetong här på bloggen. Den ska handla om att söka lägenheter på Blocket. Var kommer folket som lägger ut de där annonserna ifrån?

Senaste fyndet: Mina grannar gillar inte barnskrik så inga barn.

Hade det inte varit ärligare att erkänna att man inte vill ha snortottar som lever rövare och kladdar ner?

ABC: A

Absolut Apelsiner. Vet inte hur många påsar jag släpar hem varje vecka. Lite av en drog nu. Absolut favorit!

Kommer lite efter, men utmaningen är en bra anledning till bilder på bloggen så nu blir det som det blir.

Det här är en del av fotoutmaningen ABC.

Späd revolt

Är väldigt inne i en strumpbyxa-period. Hög gyllfaktor med små sprallben i ett par sådana. Tror dock att han klär bättre i de utan mönsterstickning.

Tillvaron verkar bäst utan. Det känns skönt att han revolterar mot min påklädning ibland.

Information överflödig

Ska svara på en bostadsannons och blir ombedd att motivera varför jag vill ha just den lägenheten. I annonsen står det tydligt att lägenheten är nedgången och sliten. Varför jag vill ha den? Varför jag vill ha den kräver ingen motivering. Jag behöver inte DEN bostaden. Jag behöver EN bostad.

Den inställningen är jag ganska bensäker inte bara gäller mig. Ingen söker väl en sliten och nedgången bostad för att man så gärna vill ha den. Vavava?!

Sådan mor sådan son

Min mamma är en hejare på att sticka. Se så fint!

A som i asfalt.

Bilderna jag tog inför ABC-utmaningens första bokstavsbild sitter fast på minneskortet i kameran. Jag hittar inte schladd'n. När jag gör det kommer bilden. Den ligger här någonstans bland undanröjet inför den gångna helgens besök.

Önskan om teflon

På min önskelista: En heltäckande rustning i teflon.

Det här är orsaken till den önskan:

I förra veckan skrev jag ett brev till det förflutna och bad det dra. Gjorde upp med det ordentligt. Ett bokslut över det som varit och som jag inte vill ska finnas kvar. Väldigt hjälp dig själv-likt. Jag kände mig nöjd med att jag kom på den idén. Det jag skrev blev så väl formulerat, tydligt och bra att jag tyckte det var lika bra att den som hade huvudrollen i pjäsen om det förflutna skulle få ta del av det.

Ingenting kom tillbaka. Inte något.

Det finns få saker som får mig att känna mig så mycket looser som när jag öppnar mitt hjärta, erkänner mina misstag och misslyckande och försöker gå vidare. Och särskilt idiotisk känner jag mig när personen i fråga inte behaga svara på det. Men nu är det ju inte jag som är loosern. Att visa känslor är en styrka. Det ska min son få lära sig allt om. Han ska inte bli en sådan som inte vågar ta i känslor. Särskilt ska han lära sig att svara, bemöta och uppmärksamma när någon öppnar upp sig.

Man behöver inte ge "rätt" svar. Bara ett svar.

The fabulous day

Jag riktigt spatserade, som en friskus, till tunnelbanan. Slängde med armarna som annars är en förlängning av barnvagnen, tog ut stegen, lät håret fladdra. Andades djupa andetag och satte mig på tunnelbanan. Mamma och pappa passade med glädje liten. Vid Hötorget stod syster med en smoothie i var hand. Här. Välj! Mango eller blåbär. Smaka båda.

Raka stortån, hade hon sagt som enda ledtråd kvällen innan. När bussen går förbi Stureplan tror jag att jag gissat ganska så rätt var min överraskning ska äga rum. Pratar, fnissar och jag är glad för jag ska få håret klippt. För första gången på ett helt år. Det är inte klokt.

På salongen, där sis jobbar, får jag sitta i säkert en timme. Minst. Massage för hårbotten, bli kammad och polerad och bli som ny. Där trodde jag det var färdigt, för jag var så himla nöjd, men vi skulle vidare. Navigerade efter syrrans Iphone och hamnade hos O.P.I där vi fick varsin pedikyr!

Så här snyggt blev det! Och gamvalken som dök upp i somras fick sig en omgång.

Min syster är den mest generösa, godhjärtade och givmilda person jag känner. Älsk av hela mitt hjärta!

Det som komma skall

Jag skulle kunna spruta ur mig inlägg om allt det nya som händer i och med ett föräldraskap. Allt som är nytt både för mig som mamma och för lillongen med så klart. En del av dem skulle också kunna bli riktigt läbbigt att läsa för den som har lite lättretade kväljningsreflexer. Jag har nästan lite svårt att hålla mina i chack för tillfället.

Det nya med att puread mat bidrar nämligen till det nya med att "sköta magen". Det här är en bieffekt av barninnehav jag inte riktigt sett komma. Varför har jag inte räknat med det här?! Helt plötsligt är han en människa. Det som kommer ut luktar människa och ser ut som det som kommer från en människa. Alltså en mer vuxen människa. Det är läskigt. Och ännu mer läskigt blev det när förstoppning satte i och barnet var alldeles svettig och stressad av det onda och jobbiga som inte riktigt kunde lämna kroppen. Febertermometern, tänkte jag. Ska jag behöva ta till den en gång till den här veckan? Hjälpa naturen på traven. Det räckte att den plockades fram ur badrumsskåpet så tog naturen hand om sig själv så att säga. Men lukten, doften, odören!! Inga rosa sidenband om det där längre om jag säger så.

Som nybliven förälder inser jag att man kan prata bajs precis hur mycket som helst. Konsistens, mängd, färg, lukt osv. Men av respekt för alla som inte är intresserade av det spar jag på krutet.

En sak jag börjar lära mig nu är att det är dags att inse vad som kommer komma min väg i framtiden. I alla fall tänka på det, tänk om liksom och inte stå förvånad varje gång det kommer en febertopp, kanske en magsjuka eller som nu, en förstoppning. Eller så kommer jag stå minst lika nybörjarskakis och villrådig inför det ändå.

Förlåt till er som läser detta i arla morgonstund.

En bokstav, ett foto

När jag återvänder från den här datorbefriade helgen ser jag på olika bloggar, typ här och här, att det dragit igång en fotoutmaning. Den vill jag vara med på! ABC - en bokstav, ett foto. Varje dag så långt alfabetet räcker, antar jag.

I morgon tar jag tag i det och jobbar ikapp. Roligt!

Början på en bra dag

Förra födelsedagen satt gråten i halsen. Tårar som hängde i ögonen.

Den här födelsedagsmorgonen vaknade jag till en leende bebis och en duo som sjöng Ja må hon leva. Han satt i morfars famn, tillsammans med ett stort rosaprassligt paket. Sprallade med armar och ben i sin sovvarma pyjamas. Han hade köpt duschtvål, lotion och handkräm till sin mamma. Det var det finaste sättet att vakna på en födelsedag.

Ny upplevelse

Man har för första gången blivit bannad av en annan förälder. Det kändes nästan lika pinsamt som när man blev fikasugen hemma hos en kompis när man var liten och kompisen, fastän båda var lika fikasugna, sprang till mamman och bara: **** vill ha fika!
Tack för den.

Fast det här var bara pinsamt i en liten stund innan jag blev vrång.

Akta så han inte drar **** i håret!
Inte med blixt på kameran!!
Inte med lampan heller!!!

Jag fotar aldrig med blixt men måste ändå undra om det är farligt att fota barn med blixt och får till svar att man vet ju själv hur man blir i ögonen efteråt.

Jag har full förståelse för att man vill sitt barns bästa. Det tror jag de flesta föräldrar vill. Men om mitt barn råkar grabba tag i en annan barnkalufts så är det ingen som dööör av det. Och självklart skulle jag stoppa de små nyporna om jag såg vad som var på gång att hända. Vad beträffar blixten vet jag inte om det är skadligt för barnens ögon eller ej, men om inte så är det något som går över utan att ge bestående men.

Skulle kunna gå på här om överbeskyddande föräldrar men det känns som jag är värsta moraltanten här redan så jag stannar vid kalufs och blixt. I alla fall till annat efterfrågas.

Den här sängen är inte stor nog för oss båda

Klockan var nog halv tre när han ville ha mat. Plockar upp gnällklumpen ur spjälsängen. Jag gör det i sömnen numera. Lägger mig till rätta med honom intill så att han kan äta och jag somna om. Efter ett tag vaknar jag av att han bökar runt och gnäller igen. Klappar, pussar och håller om för att lugna men han fortsätter med sin ritual. Han gör så när han inte kan somna.

Tänker att blöjan är väldigt full, kanske måste byta. Snubblar upp på toa och hämtar handduk, våtservetter och ny blöja, snubblar tillbaka till sängen. Ögonen knappt öppna. Möts av en liten kropp som ligger utsträckt på diagonalen. Armarna uppsträckta.

Det var tydligen jag som var den störande faktorn.

Snuttifikation

När brösten är sprängfyllda med mjölk, ömmar, man kanske har en liten stockning här eller där och allt som har med behagen att göra är synonymt med mat till den lilla nyfödda varelsen, då är det så lagom kul att tänka sig att någon bara ska ha dem som njutningsrattar.

Glidmedel är toppen och räddar ledsna slemhinnor på ett förträffligt sätt.

Läser ännu en julklappsbok. Barnliv - från graviditet till tonår av Katerina Janouch. Alltså snuttifieringen kring kvinnan och hennes väg tillbaka till "kåt, glad och tacksam".

Jag pallar inte!

Erkänner

Okej, jag kan med lite distans se att föregående inlägg har en något bakåtsträvande touch. Lite Olga 82, som bestämt hävdar att det minsann var bättre förr. Men jag håller fast vid att de där två programledarna kommer att sätta fart på det redan sjunkande skeppet på sin väg mot botten. Så är det med det.

No can do

Det var fasligt svårt att komma igen med bloggen nu efter helgen. Totalt stillestånd.

En sak kan jag i alla fall dela med mig av. Vi kategoriserar in det under missnöje och gnäll. Det handlar om Melodifestivalen. Jag har alltid tittat på det somliga kallar jippo och gillat det, för det mesta. Eller egentligen gillar jag bara schlagers i sin renaste form. Ballade och annat hippt i sammanhanget gillas inte. Det ska vara Lena, Carola och Lotta. Catchigt, käckt och glatt och framförallt det där beatet som man hinner göra koreografi till i rimlig takt.

Men tävlingen har ju inte annat än sjangserat med de senaste årens deltävlingar i all oändlighet och ring å rösta-maraton. I år har den verkligen nått botten. Det kommer bli "otittbart". Totalt! SVT har verkligen lyckats sätta två av mina absoluta ofavoriter som programledare. Jag kan nästan inte tänka mig en mer outhärdlig kombination. Lismande och sexistiskt samtidigt. Från en och samma kanal. Det går inte.

Användarvänligt på Blogger

Men alltså, varför?! Varför i hela friden vill Blogger göra det totalt omöjligt att visa gilla/ogilla-knappen under inläggen?! Jag förstååååår inte vad det är jag gör för fel? Eller vad Blogger gör för den delen.

Tips mottages tacksamt!

Men jag gör ju som man ska. Klickar i lilla boxen med alternativen för visa gilla/ogilla-knappen. Sen sparar jag den ändringen, men icke!

Preventivmetoder för män

Inte är det varje dag man blir puffad för i radiotblån. Om man är intresserad går reprisen 23:07 ikväll.

Hälsningar
Lite Mallig

Rädsla: Temptagning

Vaccinet har rusat i den lilla kroppen i natt. Hög feber hade han och som han ojade sig. Och jag tog modet till mig och tog tempen i rumpan. Nöjd med det. Övervinna rädslor är ju lite av hobby för mig. Det här kanske kan ses som en petitess dock - att ta febern med termometern på det viset. Men jag har verkligen inte sett fram emot den dagen det skulle behöva ske. Det är så mycket jag tänkt kan gå fel när jag ska sätta in den där. Nu vet jag att det inte kan det. Gör det ont säger han ifrån. Det är min filosofi i det mesta.

Jag vet man kan ta den i öra och i armhåla också men har fått för mig att det ger säkrast resultat på det här viset ändå.

Typ det jag hade att upplysa om idag. Efter måndag följer tisdag. Inte mer med det.

Han är förresten bra igen.