tisdag 22 mars 2011

Den lilla människan

Mamma vilja skriver så otroligt fint om sin Mini och allt han lärt sig under sina sex månader i den här världen. Och vad hon lärt sig.

Jag vill bara stämma in i hur vansinnigt roligt det är nu när jag och L känner varandra. Utan och innan. Vi funkar så himla bra. Ju mer hans person träder fram desto djupare och starkare blir våra band. Ibland så starka att jag nästan blir rädd.

Fantastiska lilla unge! Det är ingen hejd på framstegen och tiden bara rusar. Nästa vecka är han sju månader. Det går ju som bekant inte stoppa tiden så nu ska jag se till att göra det allra bästa av de sista föräldralediga månaderna.

2 kommentarer:

  1. Ja visst är de ljuvliga och så skrämmande på samma gång. Underbara ungar!

    SvaraRadera
  2. Ja nästan så man blir lite galen. :)

    SvaraRadera