Mysbyxa vs kjol

Läser Mama Citas inlägg om femåriga dottern som frågar om hon är ful. Knipet i hjärtat att få höra sådant från sin dotter. Så klart man ifrågasätter sig själv som förälder, sin omgivning, vrider och vänder på perspektiv. Jag gör det med. Dagligen. Och jag hoppas att mina ambitioner och aktiva val ska bidra till att L får självförtroende nog att stå för sin egen person och förhoppningsvis få med sig sunda värderingar. Men räcker det att själv visa, bekräfta och tala om att man är precis lika bra i mysbyxor som i kjol när klädjättar matar med exempelvis det här?

Reklamen från stora klädkedjan som damp ner på hallmattan igår gör mig förvirrad. Vad är det de vill tala om för mig som förälder och för våra barn? Vad gestaltar flickorna? Är det två flickor? Är det mamma och barn?

Små barn i vuxna kostymer är bland det läskigaste jag vet och bekräftar bara hur viktiga de signaler vi vuxna sänder ut till våra barn faktiskt är. Men hur gör man när barnet vill ha kjol istället för mysbyxa, för att bli sötare? Hur långt räcker min välvilja då?

Så himla svårt.

-------

Uppdatering: läs även hos AMO och Säg ifrån om jag sagt det här förut.