Som ett brev på posten

Vad skönt att han sluppit sjukdomar under hela den här tiden, fantastiskt!

Pang bom! Fem timmar senare rusar febern och han vet inte hur man gör med allt snor i näsan. Det bubblar och kokar. Inte lätt att äta med det som far fram och tillbaka där inne. Inte lätt att sova heller. Bäst har det gått att sova halvsittandes i mammans famn. Halvsittandes i sin säng fungerade inte alls lika bra och det förstår man ju. Är hudtonen ljust rosa av temperaturen är man inte så tuff. Då vill man bli klappad på, vaggad och ömkad. Men nu är mamman trött. Söte göte så trött. Tror inte sömnen har fått hålla i sig en hel timme i sträck de senaste två nätterna. Fatta att man klarar sig på så här lite sömn. Det är häftigt (eeh...ordval..).

Han är mycket glad emellanåt. Vi lever på det just nu, både han och jag.