Tankar en onsdagmorgon

Hör Pernilla August på morgon-tv. Säger att hon inspireras av människor som kämpar med livet, att hitta tillbaka till livet och att det är vackert. Kampen är vacker.

Jag vet ingenting om Pernilla Augusts egen kamp om livet, men jag får en känsla av att den som kan säga att kampen om livet är vacker kanske inte själv upplevt kamp.

Den som kämpar lär inte betrakta det som vackert, tänker jag.

Sen tänker jag att det är typiskt för den lidande konstnären att tycka just en sådan sak.

Kampen om livet är vacker.

Inte i min bok. Möjligen när man kommit ut på andra sidan, när man kan andas ut och känna att fan jag fixade det, men knappast under tiden va.