tisdag 27 juli 2010

Tankar på en buss

På bussen, på väg till jobbet läser jag Mia Skäringers Dynkåt och hur helig som helst. Ibland är det nästan för lätt, på ett banalt sätt, att säga att man älskar. Jag älskar verkligen det Mia Skäringer står för och uttrycker.

Jag kommer till en samling inlägg från bloggen hon hade på Mama (vilket för övrigt var synd, jag gillar inte något med den tidningen, eller hemsidan). Det är ett inlägg som handlar om de två mammatyperna ängsliga Gulletussan som alltid vill vara alla till lags och som håller ständigt skinande fasader inför sina barn. Och så handlar det om Tabita, hon som är raka motsatsen. Ärligt kanske lite smutsigt ibland, men här finns inga faseder. Klart mamma måste unne se med en karl då och då och vad gör tillfälliga uppsamlingshögar av smutsiga strumpor på gölve?

Jag älskar karaktären Tabita. Också för hennes oputsade fasad och för att hon konkretiserar, eller kanske snarare raserar det där ängsliga i ett moderskap.Att hela tiden behålla fasaden, att aldrig ha lite skit i hörnen.

Men hon har fått skrattet att fastnat i halsen mer än en gång. Senast var när jag runt v. 20 eller så besökte min gamla studiestad i norr för att föreläsa på universitetet. En gammal bekant kom fram till mig. Hon visste en del om min situation genom en gemensam bekant.
"Oh, du kommer bli precis som Tabita! Jag älskar henne! Fan vad du är ball!"
Just där fastnade skrattet. Vaddå ball?! Skulle det vara ball att stå köket, i underkläderna, tatuera lite i ljumsken, cigg i mungipan, lägra en ny karl varje vecka, låta ongera hoppa på honom där han ligger i sängen innan han får nog och drar.
Alltså jag vet inte om hon bara gillar samma sak som jag gillar med Tabita, men det satte sig som en skorpa på tvären i halsen på mig att få den liknelsen kastad över mig.
Ensam gravid, ta hand om ett barn med pappan långt, långt bort. I alla fall under första året. Bidrag. Inga pengar.....

Jag kan inte likna mig vid en sådan situation, men nog gnager liknelsen allt.

söndag 25 juli 2010

Ta det lugnt

Nu börjar det dra ihop sig på alla plan och jag har så mycket som jag vill hinna göra att jag egentligen inte får någonting gjort alls. Till saken hör ju att jag inte orkar med sådär många projekt, hålla flera bollar i luften liksom, som jag gjorde tidigare.

Idag till exempel ville jag hinna tvätta alla pyttekläder och sängkläder för att ställa iordning säng och vagn. Men då fanns det ingen tvävttid så jag drog istället igång projekt rensning och iordningställande av köket. Sen drog jag fram symaskinen och skulle börja på att sy sängkläder åt den lille av allt det där tyget som låg och tog plats i garderoben, som jag för övrigt försökte få någorlunda ordning på tidigare idag. Utöver det skulle jag vilja hinna jobba, baka bröd och kakor, dammsuga och helst hinna ta en gravidovaggande promenad......

Allt slutar istället med att jag ligger utmattad på sängen och tänker att jag borde egentligen vila mig inför den här mastodontveckan som kommer nalkandes. Just ja, jag skulle ju behöva fixa matlådor inför veckan också....

Hu, man blir trött av bara tanken på allt man ska ta tag i!
Jag går och lägger mig igen. Hejhej.

fredag 23 juli 2010

Sommartorkan

Det är hetsjobba in i det sista. Dokun måste bli klar nästa vecka. Efter att ha genomlidit den här senaste tidens hetta i Storstan så bara måste jag få vara ledig, vila skallen och ägna mig åt det som kränger och pockar på min uppmärksamhet i magen.
Längtar till det!

lördag 17 juli 2010

Pust. Stånk. Stön.

Att jag en okristligt tidig morgon, innan en tenta någon gång för typ fem år sedan, höll på att hälla cayennepeppar istället för kanel över gröten är inte så förvånande. Att jag idag häller mjölk i kaffet och samtidigt tänker att det var hemskt vad segt och långsamt mjölken rinner, kanske den ekologiska blivit gammal men det brukar den inte bli på det här sättet men äh strut i det. Att jag trots det fortsätter att hälla segheten i koppen med kaffe utan att inse att det är filmjölk som rinner och inte gammal ekologisk mjölk.

Den här värmen MÅSTE lätta lite nu. Jag vaknar uppsvullen, påsar under ögonen, svullna läppar, fingrar stinna som körvaskinn och fötterna, fötterna som gör så ont vid varje stapplande steg in på toaletten. På fötterna räcker snart inte huden till av all vätska som trängs där under och utanför dör växtligheten. En timme bort från Stockholm åskar och regnar det. Jag ber att det kommer hit. Till dess gömmer jag mig inne i kvava lägenheten och försöker skapa något slags tvärdrag som gör tillvaron någorlunda dräglig.

torsdag 15 juli 2010

Hej v. 35

Tänkte i min enfald att jag såg ut som vanligt om magen när jag låg ner. Att det liksom inte skulle vara så stor skillnad då och nu. Bad pappan ta en bild som kunde föra detta i bevis för mig. Ha! 35 veckor nu. Hos bm idag skrev vi sammanfattning av graviditeten och lite önskemål inför förlossningen. Jisses alltså. Snart är pyret här!

Här står jag och ser gentil ut

Så möttes vi äntligen. Min idol! På en tågstation någon stans i Sverige. Svettig som ett jehu bredvid den välgroomade mannen. Jag bjuder på det för det här mötet gjorde mig lycklig!

Sedan sist

Har rest från öst till väst, närmare bestämt till Värmland.
Och oh vad jag älskar Sverige. Lilla landet har verkligen bländat mig med sin skönhet den senaste tiden. Det är så hemskt vackert överallt så här års. Men Värmland alltså. Vackert så ögonen vill tåra sig.
Arvika

I alla fall. Jag och kollegan kirrade husvagn och campingplats utanför Arvika, drog med oss inspelningsutrustningen och träffade vår bonde som är huvudföremål i en dokumentär som kommer i P4 i höst.

Kontor i husvagn.
Alltså, hur bra kan man ha det! Vakna upp vid en fjord varje morgon. Ta ett morgondopp. Köra kringelikrokiga landsorts- och byvägar genom böljande landskap och sen få hänga på bondgård i flera dagar, bli mottagna med öppna, värmländska famnar, byns årliga grisfest och en massa fina och vänliga människor. Ovanpå det dialekten. Är man dialektfreak som jag är Värmland lite av ett paradis.

Trots hårt jobb under tre intensiva dagar så har det varit så värt det. Det är lyx att få hålla på med det här, det är det! Tänk om man kunde få göra det jämt, hela tiden.

Efter de där dagarna var jag ganska slut. Bäckenet gillar inte att sova var som helst nu för tiden och halsbrännan har gjort sig påmind, som om det satt en liten drake där nere i bröstet på mig och sprutade elaka flammor. Därför tog jag mig en vända om sörmländska landsbygden där Sprallpappan fanns för att svalka mig i insjöar och lapa lite sol. Så gudomligt det var att ligga där på bryggan med boken.
Omfamnad av ränder

De här svullna korvarna fick lite omsorg.

Smultron är nog bland det lyxigaste man kan få på sommaren.

Nu är vi tillbaka i Stora staden och man förbannar värmen, staden, asfalten, den svullna kroppen och Försäkringskassan, men det är väl en historia som kräver ett inlägg för sig.

Äe, nu går jag och köpen en sån här till mig






måndag 5 juli 2010

Time warp

Veckorna rusar iväg. Fort, fort går de. Det verkar som att de två senaste veckorna har hoppats över, när jag igår tänkte efter och insåg jag att det är ca sex veckor kvar. Sex veckor! Lite drygt dock, men det är ju nästan ingenting. Det slog mig när jag låg i sängen redoo att sova, svullna klumpbenen uppallade med kuddar och helt plötsligt liksom fick knuten i magen.

Sex veckor.

I helgen ska jag åka utomsockens på jobb. Långt från mitt sjukhus. Det kan ju komma sätta igång, det kan det. Jag vet man inte ska tänka så och förmodligen kommer det inte ske på de två närmaste veckorna efter beräknat datum heller. Händer det så händer det, men alltså....sex veckor. Det är ingenting.

Jag är höggravid. Vem hade kunnat ana det för ett år sedan.

söndag 4 juli 2010

Så njuter man i v. 33

Det blev kiss- och klorpoolen. Inte igår, men idag, när jag inte längre stod ut i värmen. Intygas kan att det med största sannolikhet var mer kiss än poolvatten i den där poolen idag. Aldrig har jag sett så mycket folk samlade kring ett vattenhål. Ljudnivån var knappt hanterbar, men vad göra när gradtalen börjar krypa över 30?
Jag blundade, svalde dock inte och hoppade i. Simmade några längder, ålade, lade mig på rygg, kände tyngdlösheten och njöt av svalkan. Till och med huvudet for under ytan. Du milde så skönt det var att kyla den svullna kroppen. Sjukdommar och bakterier....Vi tar det en annan dag. Jag hoppas jag lyckats spola av mig allt i duschen ikväll.
En liten bit av himlen förevigade med kass mobilkamera.
Det här är en ständigt återkommande favorit. Varje sommar. Sju-hu-kt gott! Nektariner, de kan användas till allt! Jag är frälst i de små gynnarna, men speciellt gott i en sallad med fetaost, babyspenat, nypotatis, rädisor och massor med grönsaker. I den här finns även delikata bitar av ungsstekt kycklingfilé. Annars är den även helt makalös och oslagbar till grillat. Åh just ja, låt allt sammans gifta sig med mild olivolja, syrlig citronsaft, basilika, salt och peppar.

lördag 3 juli 2010

Dagens dilemma

Hur gör man i Stockholm en sån här varm dag? Allt jag vill är att bada, men var? Hur går det till när man måste kissa var 15:e minut? Var kan jag doppa min hydda utan att få 2000 ögonpar på mig? Det känns hemskt obekvämt. Vill tillbaka till insjöarna i Småland. Den lilla, näst intill privata strandbiten.

Det går ju nästan inte att vara utomhus idag utan att ha nära till vatten. Jag har en pool just runt hörnet. Men ärligt talat. Betala 60 spänn för att bada i kiss o klor? Tror inte det. Funderar på att hålla mig inomhus. Ikea? Där lär det ju inte finnas annat folk att trängas med en dag som denna i alla fall. Men (igen) Efter rapporter från Paris så har regnet kommit dit nu och det lär ju med största sannolikhet innebära att det ovädret kommer norrut snart, så man bör ju passa på att hänga i solen, det bör man. Men inte till vilket svett och svullenhetspris som helst.

fredag 2 juli 2010

Alltså sommar!



Jag blir helt klubbad av sommaren. Vilket lass med sommar som bara öser ner över oss! Har nästan inte fattat att den är här, att den verkligen kommit. Jag är som besatt av den. Solen! Värmen! Landet! Vattnet! Längtar redan tillbaka.

Återföreningen

Efter tre år.
Jag har fått upp mina grejer från källarförvaret i Småland till Stora staden och äntligen, äntligen lever jag med mina saker, i mina saker, ni vet i det som man känner igen sig i och som bara är jag. Färgerna, möblerna, böckerna, köksprylarna. De är inte längre någon annans som liksom ligger illa i nävarna, som inte passar.

Det enda som fattas nu är en matta, lite möbler och annat småkrafs. Den där drömmen om den ultimata förvaringsmöbeln är trixig att införliva. Jag behöver en Tv-möbel/bokhylla/byrå och gärna arbetsplats i ett. Finns det en sådan lösning? På grund av platsbrist behövs just en sådan kombinationsmöbel.

Det bästa nu är min fina och till och med sköna soffa som jag fått av min mors snälla jobbarkompis. Äkta svensk kvalle väger bly kan jag tala om. Är kär i färgkombon också.
Det hela matchas ypperligt av den klarblå himlen och frodiga grönskan utanför fönstret. Oh älskar!

torsdag 1 juli 2010

V.33

Hos barnmorskan idag fick jag veta att jag har den värsta tiden framför mig. Haha, tack för den raka. Magen ska upp, upp mot hakan en bra bit till och sjunker först efter v. 36-37 någon gång.

Jag har absolut ingen rätt att egentligen klaga. Den här graviditeten har gått, vad jag förstår av andras erfarenheter, så gott som smärtfritt. Alla värden är tiptop, bebis växer, hjärtljud fina, Sprall har intagit startläge huvudet ner och fötterna opp. Följer kurvan som rena mönstereleven.

Är så makalöst peppad på förlossningen. Självande och rädd inför vad som ska komma, men ändå. Så häftigt det ska bli!

Försök nr femhundraelva

Har försökt uppdatera till förbannelse men blogger och jag vill inte samma sak. Nu försöker vi igen dådå. Lite midsommar.