Om ljuv musik

Idag är han bättre. Hesheten har gett efter och han kan höra sin röst igen. Den gillar han, verkar det som. I alla fall att döma av vad som hörs från sängen just nu.

Vad som inte varit som ljuv musik var nattens jojo-lek. Som en jojo upp från och tillbaka ner i sängen. Vyssja, vyssja. Hostan får honom att gråta. Antar att den gör ont. Så sitter vi upp ett slag i sängen och när jag lägger ner honom tar han ett djupt andetag och hostan drar igång igen. Och igen. Och igen. Nån vidare sömn blev det inte. Det vore synd att påstå.

Typiskt, eller snarare tur kanske, att jag gick och la mig innan 21:30!! Första i historien.