Tacket

Alltså sicka läsare jag har! Skulle just gå och lägga mig när jag ser att signaturen Buskis Blog skickat ett mail med mitt raderade inlägg som fanns i hennes feed. Hurra! Så himla snällt.

Här kommer det dådå. God natt.

Sentimental, vemodig, ältande. Det är jag det.

Jag brukar undvika att avlägga nyårslöften men ett mål jag har för det här året är att acceptera det som varit och inte gå runt och tänk om:a så helsikes mycket. Det är dränerande för både kropp och själv. Främst själen tar stryk av sådant. Men något som måste bearbetas (ett annat ord för älta, vara sentimental och vemodig) är 2010 för det ligger så nära och det är fortfarande vansinnigt känslomässigt.

Både jul och nyår var så surrealistiska. De högtiderna var inte lajbans förr förra året precis, inte det minsta, och när jag såg på min son i tomteluva nu i julas kunde jag liksom inte fatta att det blev så här bra och att han är så underbart fin. Och han är min och det är nästan inte klokt alltså.