Som en lufttom ballong

Ok. Ny erfarenhet.

En fem månader gammal bebis tillika; nyfiken i en strut, uppmärksamhetstörstande, hungrig på mat, gnager på fingrar (helst mina), bajsar på sig långt upp på ryggen, uttråkad, gnällig, pratkvarn, skrattar, i babygymmet, upp i matstolen, till knät, hejhej amaou hahahihiwowwowwowvaddukan osv. Samtidigt kokar jag smakportion, byter blöja, diskuterar med kollegan - hur gör vi här oj vad lågt det blev varför då?, gör prator under en filt i garderoben, laddar hem material, redigerar ljud, nivåer som far upp och ner men får tillslut iväg trallor till reportaget. Detta under knappt två timmar.

Jag vet inte hur folk gör det, men en dag ska nog även jag ha koll på alla di där bollarna som far runt i luften på en och samma gång.

Nu skulle vi varit på öppna förskolan och haft sångstund men istället sover sonen och jag ligger på soffan. Tillfälligt dränerad.