Om den snälla

Apropå innehållet i föregående inlägg så har jag, när hjärnan kickat till, gått och tänkt på det här med snällhet. För honom var jag en snäll tjej och i största allmänhet är jag nog rätt snäll. Dock med reservation för att jag kan bli nåt så satans utstuderat besk, vass och elak om jag vill. Oftast finns det en anledning. Jag skulle vilja säga att det alltid finns en anledning men det känns inte som att det stämmer riktigt. Ibland kan jag vara vassare än situationen "kräver" om man säger så.

Ett tydligt exempel är när hans fula duttande vid sidan om uppdagades. Man har det på känn. Så man kollar hans mail. Där kom det. Svårare än så var det inte.

Vad jag gjorde då var att maila dutt-tjejen och berättade sanningen om honom, vad han höll på med och att jag fanns. Hon svarade, var sårad och förbannad så klart. Vi hade mailkontakt i typ tre vändor, sedan skickade jag hela konversationen till honom. Jag vet inte om det var särskilt elakt egentligen. Jag anser det befogat. Ett riktigt skäms ihjäl över dina synder-straff var det.

Det var allt om honom.
Nu tänker vi inte mer på det.