Att ta tillfället i akt

När jag var gravid hände det att jag tänkte en (hel) del på hur andra gravida i parrelationer fick massage i tid och otid och blev uppassade på dagligen. Det saknades i det här fallet, som ni vet. Men under förlossningen tog jag min chans. Sista chansen. Och tyvärr kan jag inte njuta av den för jag skäms lite.

I min narkosyra flämtade jag fram: Kan någon torka mig i pannan? Jag vet inte, men jag ser framför mig nu så här i efterhand hur barnmorskorna bara tittar på mig och på varandra. Det kan hända att det var så. Ganska troligt är att jag inbillar mig eftersom jag sällan ber om hjälp och hade ju klarat mig genom hela graviditeten utan en endaste massage eller klapp. Nu låg jag där som en liten fjant och bad om det.

Jag minns inte ens om jag fick nån jäkla panna torkad, men jag fick i alla fall be om det och det var kanske det som var det väsentliga. Men pinsamheten blir jag tydligen inte av med.