Om tuffa kvinns

Många bloggar läser jag lite sådär i smyg. Lämnar aldrig avtryck, länkar inte, utan läser någon gång då och då. En av de jag alltid återkommer till är Fröken Sverige. Hon är en ensam-mamma som lämnade allt och valde att starta om livet på nytt. Utan han den där som slår och trakasserar. Jag imponeras av hennes mod och styrka, samtidigt som jag fylls av hopp och jag önskar allt går bra för henne och lilla familjen.

På hennes blogg hittade jag idag en länk till en kvinna som valt att bli mamma på egen hand, och från hennes blogg hittade jag ännu fler i samma situation. På de här bloggarna finns det väldigt lite gnäll om hur jobbig vardagen är med till exempel kolik och sömnlöshet som följd.

Här skulle jag kunna mala på om en hel del som skiljer oss åt - vi som "råkat" bli gravida och de som själva valt det. Vi som "råkat" gnäller nog mer. Det är min uppfattning. För även om vi som "råkat" bli gravida har valt den här vägen så tror jag att de som på eget initiativ valt situationen själva, genom att inseminera sig, kan vara mer till freds med det som blivit. Jag vet inte. Svammel och kladd och dimma regerar i min skalle dagarna i ända, så jag kryper väl in under min sten igen.

Jag är trött. (Gnäll)