Lycklig? Jag?

Det är så bra att bli påmind ibland. Om att man kanske faktiskt är lycklig. Utan att veta om det.

Den är nog inte så dum ändå, tillvaron. Den har definitivt sina brister, men över lag är det jädrans bra när jag tänker efter. För mig räcker det långt och det är nog det som är lycka för mig. Att vara nöjd med tillvaron. Långt ifrån ett rusigt och bubbligt tillstånd. Det är mer konstant än så. Vardagligt och tråkigt för vissa, lycka för somliga. Som mig.

Tack Sebastian för att du talade om för mig att jag verkade vara lycklig i förra inlägget.