Så går en söndag

Idag har vi bara varit nära varandra jag och Luddi. Tittat varandra i ögonen, skojat och stojat och skrattat och kelat. Ni vet hur lugn man blir i alla sinnen av bebisnärvaro. Det är nåt med doften tror jag. Och hur okonstlade de är. Skönt.

Man skulle kunna tro att en bebis aldrig får nog av närhet men efter ett tag tyckte till och med han att det fick vara bra. Klättrade ett tag på mig innan det bar uppåt väggarna med lite hjälp från ryggstödet i soffan.


Det var ungefär allt vi gjorde en söndag i slutet av januari.