En bild och 1000 känslor

När jag rensade bland filer och mappar på datorn hittade jag den här bilden från tidigt i våras.
Hu, jag ryser när jag ser den. Fyfasen så dåligt det känns. Det ser så ödsligt ut på bilden. Det var nog lite ödsligt. Innan jag hade fått flytta in med mina grejer i lägenheten jag hyr. Det var fortfarande inte helt säkert att jag skulle kunna bo här. I nästan tre månader - kalt och opersonligt. Två koppar, två fat, två knivar, två gafflar, två glas. Det var allt. Kalt i fönstret. Inga växter i krukorna. Jag och min stora resväska.

Och så mitt i det här. Bilder på lilla Sprallongen.

Försöker tänka att jag kommit långt sedan dess och att jag ska vara stolt över det, men mest känns det sorgligt. Att ingenting blev som man tänkt. Gravid och leva så på håret liksom. Alldeles för många kansken. Inte precis så det såg ut i min version av framtiden.

Sparar bilden ett tag till. Kan vara bra att ha den dagen man behöver påminna sig om hur bra man har det. En annan dag. Inte idag.