lördag 15 januari 2011

Lejonhonan i mig

Näe. Jag dör lite här nu. Av fler än en anledning.

Jag bor på nedre botten men gillar inte att bo i mörker med nerdragna rullgardiner så jag har insynsskydd. Sent ikväll, när vi kommit hem, satt jag i soffan och tog det lugnt när jag ser en siluett tona upp sig utanför. Den stod kvar där ett tag. Sen hörde jag snön knarra. Näe va fan, tänkte jag och reste mig upp och möter ett par ögon. Fräckheten att stå och glo rakt in i mitt hem. En vuxen karl. Jag blev så förbannad och slet upp fönstret och skrek efter honom att inte våga göra det där en gång till. Sen ringde jag polisen och nu är en patrull ute och söker efter honom.

Tydligen går det runt en fönstertittare här i området.

Nu rusar stressen, adrenalinet, insulinet eller vad tusan kanske allt på en gång, runt i kroppen på mig, de där ögonen fastetsade på näthinnan och nattsömnen är med största säkerhet ett minne blott.

Uppdatering: Tre resliga poliser kom och förhörde sig om läget. De kändes trygga men jag sover fortfarande inte.

4 kommentarer:

  1. Riktigt läskigt, men vilken sann lejonhona du är som vågade ÖPPNA fönstret och skrika. Jag tror nog inte att han vågar glo in hos dig mer...

    SvaraRadera
  2. Usch, va läskigt! Jag hade nog inte vågat sova alls efter nåt sånt. Alltför vanligt verkar det dock vara. Två kompisar till mig har råkat ut för liknande saker.

    SvaraRadera
  3. Men gud vad creepy! Jag har bollat lite med för-och nackdelar kring nedre botten inför framtida flytt (inte nu på ett tag men måste ju ske nån gång...). Nu fick nackdelslistan sannerligen vatten på sin kvarn!

    Det är ju sånt här kontra den eventuella tillgången på uteplats och dess fördelar som man vacklar mellan. Hemskt att inte kunna slappna av och känna sig trygg HEMMA.

    Men stå på dig och skrik mer, du har ALL rätt till hemfrid!

    SvaraRadera
  4. Jag skriker om han kommer igen, det vill jag lova.

    SvaraRadera