När den lilla handen, sammetslen gånger 1000, sträcks mot mitt ansikte och klappar på kinden.
När den lilla blöta munnen närmar sig min haka och tandlösa käkar försöker gnaga på den.
När det lilla ansiktet borrar in sig i min halsgrop och lämnar blöta spår från både mun och näsa.
När den lilla människan lutar sig mot mitt ansikte för att hamna i mitt blickfång. När han gör det skrattar han stort med tandlös mun.
Den lilla människan alltså. En sån jäkla gullis att jag smäller av.
Ny blogg!
8 år sedan
Åh, de små människorna... så mysiga!
SvaraRaderaJa så makalöst mycket mys med så små människor.
SvaraRadera