Löftet version 2.0

Men alltså...min hjärna börjar nog ta lite stryk av den här sömnbristen. Förutom att torrkoka fyra ynka potatisbitar som skulle bli puré hamnade ca varannan tugga av min middag på golvet, glömt av att barnet lekt med en pappersservett som han, när jag vänder mig om, tuggar bitar av och säkert lyckats få ner en och annan i magen också och nu raderade jag ett inlägg om vad som är viktigt det här året. Orka skriva om.

I korthet handlade det om att det är hög tid att sluta upp med velighet, vara sentimental och vemodig och istället lägga det gamla bakom sig och att jag inte fattar att jag har en son som är så fin och att allt blev så bra ändå att jag började gråta på både jul- och nyårsafton eftersom de högtiderna föregående år var riktigt pissiga och nu var det så märkligt och surrealistiskt, men ändå så fint. Så.