tisdag 11 januari 2011

Svar på frågor om amning

Fröken Märkvärdig frågade lite om amning men det blev ett så långt svar i kommentarsfältet att jag tyckte det var lika bra att publicera det här.

Förts: Att amma är förbannat hårt jobb. Ett slit som gör dig helt matt innan du och framförallt ungen har lärt sig hur det ska gå till. Du svettas som en gris och knölar runt med kudde under ungen för att h*n ska hamna rätt och du får fasen inte till det där med att h*n inte ska ligga med huvudet i armvecket utan nedanför och h*n hackar med huvudet mot bröstet för att hitta rätt och det sätter igång utdrivningen så att mjölken sprutar (iaf för undertecknad) och du svettas ännu mera. Ungefär där har frustrationen börjat sippra ut genom tårkanalerna.

Tips 1: Lipa när det känns för djävligt och som att det aldrig kommer att gå. Ta ett djupt andetag och börja om. Om man har tur och ork sitter det efter några veckor och går av sig självt, smärtfritt dessutom. (Förutom den där utdrivningsreflexen som nyper till ganska lång tid framöver)

Går det att amma utan sår och smärta?Man hör bara om trasiga bröstvårtor och blod och stockningar. Går det att få det att flyta på problemfritt med bröstvårtor i gott skick och allt?

Jag får väl börja med att påpeka att jag haft det ganska lindrigt, vad jag förstår, i jämförelse med andra. Jag har varit en riktig mjölkko sedan den dagen mjölken rann till, så skräckhistorier om blödande och variga bröstvårtor stämmer inte för alla. Visst, det gör ont som satan, verkligen det gör det. Som tur är har jag sluppit både sår, var och blod. Men ont gör det. Ont så det svider bakom öronen. Och så den där märkliga känslan när reflexen sätter in. Obehagligt så det förslår, men allt är övergående. Stockning har jag *peppar peppar* ingen erfarenhet av ännu.

Tips 2: Om man nu som jag hade, ett sådant flöde att barnet sätter i halsen och blir mjölkduschad i ansiktet varje gång han närmar sig bröstet, antar jag att det läcker en hel del också. För att rädda de stackars vårtorna från konstant vistelse i fukt kan jag rekommendera att använda mjölkuppsamlingskupor då och då istället för amningsinlägg. Amningskupan är i plast och läggs i behån precis som amningskupor och har hål för vårtan som slipper ligga mot en fuktig amningskupa. Men hålla koll på flödet så de inte blir överfulla och skvalpar över. Finns på Apoteket.

Och på BB: Dina mest privata delar är plötsligt allmänt gods och barnmorskorna kommer antagligen att uppfattas som provocerande med sina idoga tips om handmjölkning. Jäkla otyg att ställa klockan på mitt i natten för att gå upp och pressa ut 2 ml när man är helt förbi och bara vill sova (Mer troligt är att du är så uppe i varv att du ändå inte kan sova.). Ungen sover ju ändå. Jag hann inte lämna förlossningssalen innan de var där och påpekade hur viktigt det var att jag försökte NU på EN GÅNG!

Tips 3: Försök att inte bli stressad av det. Gör det du tycker känns rätt för dig.

Om någon som inte hade det så lätt eller inte kunde amma vill berätta om hur det är/var så kan ni berätta det för Fröken Märkvärdig. Eller här, jag vill också veta!

1 kommentar:

  1. Åh vad rejält och verkligt och bra! Som lektion 5 i föräldrautbildningen (den som aldrig ägde rum). Tack!!

    Bra att få veta att det kan göra ont men funka. Bra med uppsamlingskupor tror jag. Vid handmjölkning går nog min yttersta gräns, det känns väldigt obehagligt att tänka på. men fortfarande är det sjukt surrealistiskt att det ska komma mjölk åt ett barn ur mina bröst. Det har alltid känts nästan konstigare än att själva barnet ska komma ut ur min kropp.

    Det känns bara som en så grav personlighets- och identiteskris att man är van att intressera sig för intellektuell verksamhet och så plötsligt ska ens fokus förflyttas till att se till att inte uppsamlingskuporna skvimpar över.. Det är nog det som skrämmer mest med hela efter-förlossnings-världen. Att man ska sluta vara den man är nånstans där bland blöjorna och sömnlösheten. Men- är man inte helnöjd med den man är sen innan så kanske det kan vara en välkommen förändring! :)

    Men väldigt bra att höra att man KAN amma bebis i flera månader utan sår, var och blod. Mjölkduschar i ansiktet låter som nåt bebis överlever :)

    Ja, ännu fler amningserfarenheter mottages tacksamt!

    Kram och tack igen!

    SvaraRadera