Uppåt framåt

När man hänger med en smått avundsjuk två-åring får man som spädis hålla i nappen. Det fattade inte Ludwig som fick åka hem utan napp. Det gillade han inte och jag fick en något svettigare tunnelbanefärd än normalt.

När vi kom hem fick han ta ett steg på växa-stegen och stoppa in en av napparna som förut var alldeles för stora. Tycker fortfarande de verkar för stora, men han är nöjd.

Ytterligare uppåt framåt:
De flesta barn gillar att bada, sa man till oss på BB. mHm. Inte för det här barnet. Förrän ikväll.

Jag var själv hysteriskt vattenrädd som barn och jag vill inte att Ludwig ska följa i samma spår. Ungefär en gång i veckan har jag kört KBT med honom genom att bada tillsammans i badkaret istället för att sänka ner honom i badbalja. Ikväll var det dags igen. Nymatad och uppgullad till ett fantastiskt humör sjönk vi ner i badet. Små protester blev stora, men jag gav mig inte. Han fick tid på sig att känna efter, flyta, höra min röst, känna vattnet skölja över honom och till slut flöt han och log.

Det var en vinst!