Om relationen

Sebastian, en av mina läsare, frågade hur relationen mellan mig och pappan är idag. Jag vet att jag inte direkt varit rak med det här.

Det finns många som vill att man ska ha ett svar på frågan om vi är tillsammans. Och jag har aldrig ett rakt svar på den frågan för jag tänker inte i de banorna sedan Ludwig kom till världen. Det känns inte viktigt att definiera just det. Och precis som Sebastian skrev om sin relation till sitt barns mamma, så är vår relation betydligt mer avslappnad idag än för ett drygt år sedan. Banden mellan oss är betydligt starkare nu. Vi förstår varandra på ett helt nytt sätt och det vi tyckte mindre bra om hos varandra tar inte och får inte samma plats längre. Det är inte viktigt.

Vi har en son tillsammans och vi gör allt vi kan för att få vår relation att fungera. Vi ses så ofta vi kan, trots de 70 milen, för vi tror att det är bra för oss alla tre. Vi planerar en framtid som vi tror ska fungera, men hur den kommer se ut är fortfarande oklart.

Vi fick veta att jag var gravid samma dag som jag flyttade från honom och staden i norr. Vi hade bestämt oss för att gå åt varsitt håll och det i sig ju tråkigt. Allt ställdes på sin spets just då och vi har inte alltid varit överens, men där vi står nu är så otroligt mycket bättre än jag någonsin kunde hoppas på.

Av det här får man dra sin egen slutsats, men för min del är det inte en uttalad relationsstatus som är viktig nu. Det är hur vi fungerar ihop och att vi mår bra i det vi har.