Det är så konstigt. När man är gravid, eller i alla fall när jag var gravid, så såg jag förlossningen som målet med graviditeten. Så måste det ju ha varit. Se bara på namnet på den här bloggen. Bulan & Jag. Och e-postadressen sen. engravidsberattelse@gmail.com. Vad trodde jag? Att det tog slut efter förlossningen? Det är ju då det börjar. Transportsträckan är över och belöningen ligger och snusar i din famn.
Och ännu konstigare är egentligen namnet på bloggen eftersom jag aldrig kallat magen för Bulan, inte heller det som låg däri. H*n hette Sprall eftersom h*n sprallade så fasligt. Det syntes redan på första ultraljudsbilden. Och Bulan skulle inte finnas kvar för evigt om det nu var bulan på magen jag syftade på.
Man kan säga att det var ett förhastat beslut.
Förresten så heter Ludwig oftare Sprall, Sprallo eller Sprallis än Ludwig och i morgon, på sin tremånadersdag ska han få sin första vaccination. Jag är glad att han är ovetandes. Mindre glad är jag över mardrömsskriken jag fått höra talas om i detta samband. Bäst att börja stålsätta sig redan nu. Komma ihåg att andas, slappna av och att det är jag som är mamma nu, jag som ska hålla i handen och vara den orubbliga klippan.
Ny blogg!
7 år sedan
Jag kan glädja dig med lite positiva nyheter då, Alma har alltid klarat sina vaccinationer bra. Självklart lite tårar och skrik en liten stund efter sprutan men inget som var värre än "ge mig mat". Värsta som hände sedan var lite halvhänging i någon dag efter dom.
SvaraRaderaBra iaf du tillhör kategorin som vaccinerar!
Det är inte så konstigt att man inte kan se längre än till förlossningen när man är gravid. Man är liksom så uppe i nuet, och kan inte alls föreställa sig hur livet och världen kommer att vara sen när den lille kommit ut.
SvaraRadera