Hur mycket besserwisser får man va?

På väg till Öppna förskolan kom en mamma ikapp mig. Det yr av snö och det blåser kallt. I hennes vagn ligger bebis helt blottad och gallskriker. Vagnen öppen som på en sommardag. Man reagerar ju så klart men säger inget. Vi småpratar lite på vägen om ålder, namn och förskolor i området. Sen tittar hon ner i min vagn och säger att man ju får välja mellan att se barnet eller att bädda in det, som jag gjort med Ludwig. Hon stänger igen sin vagn och hopp: Ungen blir tyst.

Jag är inte den som vill lägga mig i hur andra sköter sina barn men det här var verkligen svårt. Det var isande kallt och stackars barnet ligger alldeles blottad med sufletten vinklad bakåt. Uppenbart att barnet skrek av att ligga så oskyddad. När vi kom fram till öf vände hon och sa att barnet var för gnälligt för umgänge idag.

Hur "får" man göra i sådana lägen? Man vill ju inte uppfattas som en besserwisser men ändå kanske man gör rätt i att säga något ibland, på ett milt och fint sätt (som jag är så bra på).