
Det är mycket händer nu. Hans händer, mina händer. Helst ska de vara i munnen. Han sträcker sig efter saker och vill så klart helst ha även dem i munnen. Huvudet vinglar fortfarande lite sådär lagom charmigt och han trivs allra bäst på fötter. Då flinar han upp sig så luften inte längre räcker till.
Och jag vet..Han är blå. Men det klär honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar