Om dagen jag fick vara jag

Som jag hade laddat. Mentalt var jag förberedd men när jag stod i duschen slog det mig att jag banne mig inte kunde ta med den vildvuxna kroppsbehåringen ut en dag till. Skulle jag få gå utan barnvagn, gå på föreställning skulle jag minsann vara lite nypolerad också. Sagt och gjort, hyvel och skrubb, släppa ner håret som suttit i samma knut i en vecka, shamponera, smörja. Ta av sig mjölk- och kräkskostymen. På med foundation, mascara och en ögonbrynspenna, som jag när jag kom ut upptäckte var svart istället för sedvanligt brun. Skit samma jag var så jäkla glad!

Så klart knöt det sig för utdrivningsreflexen när jag skulle pumpa för eftermiddagens matningar. En halv deciliter lyckade jag krama ur. Schyssta att låta barnvakten bli den första som testar ersättning på honom. Så himla typiskt. Just då. Men jag kom iväg och allt var lugnt.

Promenerar förbi Dramaten i den kalla höstluften, hoppar på spårvagnen, tar en korv utanför Cirkus och skrattar så körvbitarna sätter sig på tvären. Kaskadskratta med syster är det bästa jag vet.

Så sitter vi där. I en röd salong, sorlet från drygt femtonhundra personer. Mest kvinnor, men en och annan man har hittat dit. Och jag luktar parfym och är nypolerad. Känner mig lite som medelålderskvinnorna som är på tjejhelg i Stockholm, som bor på hotell och är nyfönade, med läppstift på tänderna och som är lite rödvinsberusade mest hela tiden. Fast jag är inte rödvinsberusad. Bara makalöst exalterad och lite nervös.

Så hör man cello-spel och Mia Skäringer som berättar om sitt livs dröm-manus, så som hon fantiserade om hur livet skulle se ut. Det är slagfärdigt, hög igenkänningsfaktor och så totalt korkat att vi sätter upp sådana drömmar och mål, men det hör till ett annat inlägg.

Så kommer verkligheten. Den fula verkligheten. Låten från Fritidsresors tv-reklam, den där man bara hör If av texten och inget mer och så kommer hon utspringandes i minibikini. Springer så den där fluffiga, strimmiga dallrar och tuttarna skumpar. På magen har plastikkirurgen ritat ut var snitten ska läggas vid maglyftsoperationen. Det är klockrent! Kanske är jag lättflirtad och kanske är det billigt, men det skiter jag i. Jag blir rörd av hennes mod. Där sattes ribban för de kommande två timmarna och hon lyckades ta sig över den med god marginal, om och om igen.

I publiken sitter många pressade kvinnor som renoverar sin relation till döds, de som byggt in sig i trallgolv, det vet Mia. Jag skulle kunna återge flera av hennes slagkraftiga repliker men det går ju inte. Hur hon illustrerar en porrfilms uppbyggdad, medelålderskvinnan som var med i Go' Kvälls Gör om mig lever sitt sönderstylade liv ett år senare, förstagångsföderskans tankar kring en "harmonisk" förlossning i hemmiljö, hur vi hela tiden sticker huvudet längre och längre ner i förnedringstoaletten i sökandet efter bekräftelse, det kan bara hon illustrera.

Jag satt dubbelvikt i två timmar! Hon är min idol. Inte för att hon får mig att skratta utan för hennes mod och närvaro. Så jäkla självklar!

I måndags släpptes nya turnédatum för våren. Gå och se!