måndag 29 november 2010

Kl. 05-nånting

Det är så jag själv blir förvånad. Och förundrad. Jag kan nämligen ha världens kanske bästa bebis.

Efter matning kl. strax efter 05. Då har han bestämt sig för att det är morgon. Det har inte jag. Det är natt i minst två timmar till och det säger jag till honom. Han ler och gurglar mot mig och tror att det ska hjälpa att slänga på stora charmen. Det är nästan så jag sväljer hela gullighetspaketet och börja gurgla tillbaka men hinner precis tänka om.

Släcker lampan och säger att det är fortfarande natt, bara så du vet.

Han gurglar fram sina skönaste läten i några minuter till, sedan sover han igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar