Om faser

Nämnde ju tidigare att Ludwig krisat i helgen. Jag vet inte om det beror på att jag blivit mer medveten eller om han faktiskt är i en ny utvecklingsfas på riktigt. Började läsa Växa och upptäcka världen: Sju utvecklingsspår under barnets första levnadsår - En bok som kan ge en förklaring till varför ditt barn plötsligt börjar gråta och blir otröstlig och när varken mat, närhet eller mjuka rösten gör sitt. Den kan vara värd att läsa för att få en förståelse för barnets beteende. Men innehållet ska nog tas med en nypa salt, för frågan är om det är värt att bli såhär pass medveten som författarna till boken menar att man kan bli. För egen del bidrar den nog mer till att jag tycker så förtvivlat synd om honom som måste gå igenom allt det här stora, nya. Ytterligare en oro för bräckliga mamma-hjärtat vill säga.


Som under helgen; tre dagar i rad har börjat gråta runt sextiden på kvällen. Utan anledning, eller i alla fall vad jag kan komma på. Alla tre gångerna har han legat i sin vagn och slumrat. Helt plötsligt bara - illtjutet som sedan håller på i kanske tio minuter. Och det här är en pojke som under sina tio veckor endast gråtit en handfull gånger utan att det har haft med hunger att göra. Jag tror allt möjligt..känner han sig övergiven, blir det kaos i skallen av alla intryck han måste smälta. Och ja, tydligen har det att göra med hans sätt att processa allt han upplever om dagarna som bara blir mer konkret och tydligt.


Kära barn, jag säger då det. Det är tur man inte minns de tidiga levnadsåren.