Otålig

Tålamod är inte min starkaste egenskap, sannerligen inte. När jag får för mig något vill jag det ska ske omedelbums. Situationer jag själv inte kan påverka ger mig knottror på hela kroppen.

Just nu är jag sådär väldigt otålig.

Igår besökte jag en fin gammal barndomsvän som flyttat till Stora Stadens utkant, köpt hus och väntar barn om bara fem veckor.

Allt var så ordnat, de väntade och de var redo. Knoppavaggan, Spjälsäng, badbalja, luktfria blöjtunnan, tapeterna i barnrummet, amningskudden, smörjor, salvor, nappar, amningsinlägg, pyjamasar the lot! Allt var klart och det var fint. Och jag blev så otålig och en gnutta avis på att bebisen kan komma när som helst. Det är så nära.

Jag har inte långt kvar jag heller, men 94 dagar är 94 dagar. Och dessutom undrar jag om jag någonsin kommer att bli så redo som dem. Två är en mer än en.