"En lirare i smeten"

Tog en promenad till köpcentrat i förorten för att nu fick det faktiskt vara nog med ihopklämda bröst i liten bh. Faktiskt. Jag gick så snabbt att jag fick ont i hela upphängningsmekaniken inne i buken. Nu äntligen skulle de få lite frihet, lite plats att vila i.

Men upplevelsen i tre olika provrum blev nog lite too much. Istället för att fokusera på bh-storlekar, bågar eller inte bågar och mjuka textilier blev jag som besatt av vad som hänt med min kropp. Det var första gången jag blev uppmärksam på vad som hänt, såg sanningen, vad det blivit av den här kroppen. Jag ÄR ett bebisförvar nu. Verkligen, på riktigt. Rund och mjuk överallt. Det förstår jag, så ska det ju vara. Men vad är det som hänt med rumpan?! Platt? Är det i kontrast till allt det andra bulliga som rumpan ser ut att ha försvunnit in i sittbenet? Bred var den ju också ja, just det ja.

Jag som hela tiden sagt att jag har minsann aldrig trivts så bra med min kropp som jag gör som gravid. Tacka tusan för det! Jag har ju inte kollat mig ordentligt i en spegel de senaste fem månaderna. Det enda som betraktats framför spegeln är magen. Kanske den flottiga luggen och ögonbrynen under utväxt, men framför allt magen.

Men jag tänker inte noja över det här. Nu ska jag inte kolla mig så noga i spegeln mer. Det är ju normala grejer som sker, visst! Och som pappan till Sprall sa idag när vi pratades vid på msn: Så blir det när det är en lirare med i smeten.