Ett annat lockrop

Det går nästan inte. Det rycker i mig när jag ser en liten, liten bebis. Längtan, det hårda suget i magtrakten eller är det hjärttrakten jag vet inte så säkert för kanske far suget däremellan.

Ungefär såhär kan det gå till.

Jag och kollegan tog igen oss på ett fik efter ett fantastiskt bra möte. Bakom kollegan, i mitt blickfång stod en barnvagn, i barnvagnen ett litet pyre i röd sparkdräkt eller kanske var det en overall. Det enda man såg var armar och ben som fäktade runt, rakt upp ibland, ibland helt utan styrsel. Då och då hördes gurglande lyckojoller och vad det slet i mig, det drog i livmodern, armarna skrek efter att få plocka upp, benen tog nästan sats under bordet, kunde inte slita blicken, hjärnan gick bananas.

Bebisar lockar och pockar på min uppmärksamhet varthän jag går.
Och jag insåg att jag verkligen kommer bli odrägligt mammig Sprallen, bara så du vet.