Ni kan kalla mig dokumentärmakare

Igår: Skithumör på grund av ekonomi och noll ljusning i sikte. Tankar som vad fan håller jag på med jag ska ha en ungen med en karl på andra sidan jorden (överdrift) och jag har inga pengar och ingen egen lägenhet och inga egna prylar för dom står nedpackade hemma i Småland och det här kommer aldrig att gå och det är lika bra jag lägger ner, lägger mig ner och dör eller gå tillbaka till trucken på det stora möbelföretaget.

Så.

Idag: Började med betongblock i skallen efter kväll i tårar och en orolig natts sömn. Sen bara gick allt i lås. Imorgon möte med ett förlag om en handbok som verkligen behövs. Det är nära galenskap att det 2010 inte finns en handbok av det här slaget. Efter mötet imorgon vet jag mer och då kanske jag kan avslöja mera. Ja och sedan, efter det: Det blir dokumentär! Vårt case ställer upp och det är mer än vi vågat hoppas på. Det är så himla fantastiskt roligt att det här projektet äntligen, äntligen landat. Den kommer att höras och synas, det är vad vi tror. Och nu är jag så jäkla jobbig och hemlig, men jag vill ju inte riskera att sabba. Därför vill jag inte säga mer nu. Det finns ju dessutom en risk att någon går och snor åt sig den fabulösa idén och det tänker vi inte gå med på.
I etern i höst. Säger bara det.

När jag läser det jag just skrivit kan jag nästan inte förstå att det är jag själv som åstadkommit allt det här. Fasen vad det är bra med ett jävlar anamma ibland. Men det krävs tydligen sina varv på botten innan man kommer dit.