Om evigheten

Fick ett fint samtal idag. Älskar braiga telefonsamtal eftersom det mesta som har att göra med telefon i mitt liv är förknippat med jobb. Inte för att det är dåligt, men det är så mycket prestation i de samtalen. De tar så mycket energi. Det här samtalet gav energi.

Min kompis, hon som ringde, väntar sitt andra barn. Härligt! Då får Sprallen ytterligare en lekamrat.

Sen pratade vi om min graviditet och kom fram till att jag varit gravid i en hel evighet. Den tar liksom aldrig slut. Det har antagligen att göra med all strulighet där i början, då fick alla jag känner ta del av min historia vare sig de ville eller inte.

Och tänk, hon har gått fem veckor. Fem veckor, det var då jag fick veta att jag var gravid. Herregud så skönt att den tiden börjar avlägsna sig från mitt minne.