Fler som oss

Det är väldigt roligt att fler och fler hittar till le blogg. Även om vi alla har det gemensamt att vi är ensamma i våra graviditeter, har vi alla väldigt olika bakgrund. Jag blir så inspirerad och typ stolt, klyschigt nog kanske, över det ni alla har modet och styrkan att ta er igenom.

Ni som själva rekommenderat mig er blogg har jag tagit mig friheten att samla under en blogglista till höger som heter Fler som oss. Mycket för att jag själv, för ca fem månader sedan, skulle blivit överlycklig för ett ställe där flera bloggar om detta fanns samlade. Att få läsa om andras upplevelser och erfarenheter var det enda jag längtade efter. Jag var desperat efter bevis på att det skulle kunna fungera om jag valde att fortsätta graviditeten ensam. Inte bara någon som sa att allt skulle ordna sig. Hur fan visste folk det, liksom? Så tänkte jag då.

Det är en märklig resa jag gjort. När jag tänker tillbaka på tiden runt jul, hur förbannat jobbig den var, hur villrådig jag var. Den tiden gjorde mig sjuk av oro och vånda. Där jag står idag är så långt ifrån det som pågick i min skalle då och jag kan nästan inte fatta att jag kommit hit och hur ofantligt belåten jag är att jag till slut lyckades med det svåraste. Att våga ta ett beslut.

PS.Vill ni inte stå synliga i blogglistan är det bara att säga till så tar jag bort.