Om mys

Det här med mys har aldrig legat mig nära i ord, mer i handling. För visst har jag myst och gilla't mycket. Alltid. Men jag har liksom aldrig använt mig av ordet tidigare. I alla fall inte på samma sätt som jag hela tiden slänger det runt mig nu för tiden, i stort sett varje dag. It comes with the kid om man så säger. Herregud så mys allting är. Det är mys på rysnivå. Behgligt rys menas då.

Helgen har i stort sett endast och alena bestått av mys. Mor och far var här och det var restaurangbesök, promenader i höstdunkel, soffmys, bebismys och inte så mycket mys på Drottninggatan inne i stan, men ändå lite mys där med, minus människorna som dräller omkring där. Det är ju rena fördärvet att vistas där under helgerna, men nu var det fler släktingar som var i stan och då stod High Street Shopping på listan och så blev det.

Förutom mys så har mamman klättrat ett steg eller två på självförtroendestegen vad gäller att hänga på stan med bebis. Åka rulltrappor, kryssa mellan smala butiksgångar och två restaurangbesök, varav ett bjöd på amning på stimmigt sushi-hak i Kungshallen, där barnet också bestämmer sig för att bajsa rikligt och rejält. Upp på ryggen med det bara. Byta i vagn har jag alltså gjort för första gången. Kläder och allt. Fasen vad det känns bra. Mys!

Två månader

Liten parvel är två månader idag. Det firar han med att klä sig i 62:orna och med sprall tillsammans med mormor och morfar som kommer på besök i helgen. Längt på det förresten.

När det kommer barn in i bilden önskar man att de 45 milen till mor och far var betydligt färre.

Mobilsuddiga men dock 5320 g & 60 cm

Vem ska trösta knyttet

Vi satt väl fast i drygt två och en halv timme. Mitt i skogen. Knäpptyst. Det är nog bland det ödsligaste jag varit med om. Den där tågkupén som var handikappanpassad, med extra utrymme, fick vi av en genomgod man som tyckte vi behövde den bättre än han. Men den där kupén alltså. Fy farao så ödslig och läskig den blev där mitt i skogen. Knäpptyst. Så som jag tänker mig att det är i en rymdkapsel. Det är ångest för mig. Verkligen.

Jag tände lampan, tänkte att fan vad larvig jag är och släckte den igen. Knäpptyst, bäcksvart, kanske man kunde ana vita björkstammar och snö, men annars så jäkla öde. Ingen mottagning på mobilen heller.

Tände lampan igen och tittade på ungen som sov gudomligt fint och alldeles ovetandes, så där som små barn gör. Obekymrat. Efter överläggningar med mig själv slutade det med att jag lyfte upp honom ur mjukliften och ner i min säng, bredvid mig. Ja, tätt intill mig skulle jag väl säga. Först då blev jag lugn. Kände mig som ett knytte.

Tänk alla gånger som jag tröstat honom. Så fick han trösta mig.

I tell ya!

Det lönar sig att lyxa till det med en svindyr egen hytt med SJ. Alltid försenat, alltid nytt värdebevis tillbaka.

Lite modeblogg

Popjunkien är en av kvinnorna bakom den numer nerlagda modebloggen för gravida Grossessan. Nu och då fortsätter hon med goda råd och tips på sin egen blogg Popjunkien. Bland annat finns ett ganska roligt inlägg om överflödiga gravidplagg och ett förnuftigt om gravidkläder efter.

Nu var jag ju gravid under sommaren, men känner ändå att jag vill dela med mig av mina erfarenheter och favoritplagg. De som funkat genom graviditet och som jag ännu inte är redo att hänga undan. Dvs. de funkar fortfarande även om vissa är från mamma- kollektioner.

Favvo-outfit nr.1 nu och då: Tights, långt mama-linne från HM runt 50-lappen (prisvärt!!) och en stor skjorta, gärna i flanell så här års. Praktiskt vid amning, även om linnen med knappar är att föredra.

Jag körde på vanliga tights hela vägen. I mitten av graviditeten tyckte jag bäst om att ha linningen högt upp på magen, mot slutet var det skönast att ha allt under magen eftersom det var sommar. Svullenheten och svettningarna från världens mörkare hörn. På bild: Bästa linnet från HM användes dagligen. Har nog fyra stycken i olika färger. Gravidjeansen, från samma kedja, är ett bra alternativ om man tröttnar på att känna sig som trikå-damen. Även om trikåer enligt mig är det bästa. Gärna lite tightare, lite längre som på bilden nedan.
Klänningar och tunikor är också bra så länge de inte gör dig till ett tält, dvs är skurna på fel ställe eller är överflödiga i tyg. Väldigt skönt. Man vill ju helst inte ha något som sitter åt det minsta.

En bh i rätt storlek är också att rekommendera. Jag gick länge med en i säkert två storleka för liten. Befrielsen när jag fick på mig en i rätt storlek!

Oh, ett bra tips när det gäller amnings-bh är att inte köpa på sig flera innan mjölken runnit till. Bröstens storlek kan förändras dramatiskt. Köp en mjuk, en såndär som brösten blir obefintliga och osynliga i till att börja med. Sedan är det bra att ha flera att kunna byta mellan. I alla fall om man som jag hade mjölk sprutandes dygnet runt.

Jag hittade lösningar som funkade utan att behöva köpa just gravidkläder. Några linnen och någon enstaka tunika är nog det enda jag köpte. Ofta är kollektionerna hiskeligt putti nuttiga och dessutom tycker jag nog att det är lite onödigt att köpa särskilda kläder för en så kort period. Det viktigaste för mig var att vara bekväm i det jag hade på mig och det skulle jag aldrig blivit i blommiga tunikor och hängslebyxor.

Glöm inte! Storbrallan och schletna t-shirten är ändå väldigt, väldigt bra.

Så, med total avsaknad av high fashion är det här inlägget antagligen det glammigaste modeinlägget någonsin, visst?!

Nybliven mamma rasar

Tänk så hemskt för honom. Tänk om han tog barnet och åkte ifrån dig? Tänk hur det skulle kännas.

Ja, det är ju för djävligt hur den här situationen ser ut, men det är inte något som jag tänker ta på mig skulden för. Vi valde att ha det såhär. Situationen var liksom inte tänkt från början. Vi skulle åt varsitt håll, men nu är det som det är och vi gör så gott vi kan. Hatar förresten den frasen - göra så gott man kan. Den är så förbannat ursäktande. Lam. Som att man egentligen har lite mer att ge.

Tänk så hemskt för honom.

Maj gadd. Kanske har det att göra med vem som sa't. I den roll som den personen har kan man hålla sådant för sig själv, kan jag tycka.

Det är väl klart som f*n att det är hemskt och tråkigt att det är som det är och jag nojar hela, hela tiden för att kontakten, nu när det ändå finns en sådan, mellan far och son ska bli knas. Jag oroar mig till bitar att barnet ska se på sin far och inte känna igen honom. Inte ty sig till honom.

Maj gadd. Men det har att göra med vem som sa't.

Nu när jag ändå håller på att rasa kan jag ju fortsätta med ytterligare några småras.

Flyg vs tåg.
Vad är grejen att tåg kostar tre gånger så mycket som flyg när det dessutom tar åtta timmar längre än flyget? Vi åker tåg och det är ingen lyx man betalar för precis. Hur var det nu med miljön? När ska den ekvationen lösas egentligen? Enda fördelen att åka med de statliga järnvägarna är att de så ofta är försenade att man får en ny biljett tillbaka. Ha!

Kvalitet på barnkläder.
Det är inga stora pengar jag lägger på de små plaggen, det är det inte. Ser inte poängen. Han växer så det knakar och hinner inte direkt slita på kläderna. Men i tvättmaskinen! Det är där slitet sker. Min erfarenhet säger att den stora jättekedjan är sämst på hållbarhet. Inte så förvånande kanske. De så kallade märkesplaggen håller ju någorlunda, förutom att de tappar färg och blir något småluddiga, inte noppiga, bara ulliga, luddiga liksom.
Bäst hittills? Ullared!
Jag vet, jag är lika förvånad.

Det gamla livet

Lördag kväll. Här i huset är det förfest i minst två lägenheter. Det är ok, även om det stör mig. Bebis störs inte det minsta vad det verkar, även om jag springer och kollar titt som tätt.

Runt 23 dräller de ut i natten. Aaaa-Iiii-Kååååå Aaaa-Iiii-Kååååå, klackar mot stengolv och tjejröster i falsett. (Man frågar sig vad grejen är med killar och AIK på fyllan, oavsett vilken stad man är i? I det här fallet ca 70 mil eller så från Stockholm.)

Äntligen lugn och vi får se sista delen av Juno i tystnad innan den lilla människan ska käka och vi kan knoppa in.

Kl. 02.40 ca. Aaaa-Iiii-Kååååå Aaaa-Iiii-Kååååå, klackar mot stengolv och tjejröster i falsett.
Kl. 02.55 ca Tung R'n'B (kanske det värsta jag vet, speciellt när man bara hör den vidriga basen).
Kl.03.05 Karaoken drar igång.

Efterfesten når sitt kulmen. Jag sitter i natten och ammar, smider planer på spydiga lappar...Tack för i natt!...Knacka på hos festen...Ta med mig ungen på armen och bara: Hallå!

Lägger ner planerna och somnar om.

Kl. 04.30 ca festen på våningen ovanpå fortsätter fortfarande, men plötsligt. Tyst. Och sen: Aah Just det!! Just det!! Är du helt jävla dum i huvudet!
Pang i dörrar. Hårda, bestämda steg mot golvet. Ett jäkla liv rent ut sagt.

Och jag tänker att är det inte precis så det varit, så många gånger. I det gamla livet.
Lägger mig igen. I det nya livet.

Åtta veckor

Man blir glad!

Tänk er. Fina kommentarer när man öppnar bloggen en måndag morgon efter en rejält knasig natt. Fröken märkvärdig är där jag själv varit och verkar gå med samma funderingar som de jag gick och malde och malde om och om igen för inte alltför länge sedan.

Välkommen hit och heja dig!

Plötsligt händer det

Fantastiska fredagnatt!

Ihållande sömn = nästan fem timmar i sträck.
Matning = En matning på hela natten.

När jag vaknade 04.47 fattade jag ingenting. Totalförvirrad och övertygad om att jag måste varit uppe och ammat i ovanligt svår koma. Brösten talade sitt tydliga språk. Ingen amning på sex timmar.

Det visade sig vara en liten tillfällighet såklart. Fast vad gör det, jag var superglad hela dagen.

Och idag är lilla ongen 8 veckor och huvudet vinglar inte lika mycket bara lite granna och jag dör lyckodöden varje gång han lyckotjuter med sin lilla röst och hela runda ansiktet ler och handen har hittat till den suttsugna lilla munnen där tungan far ut och in mellan leenden från tandlös liten mun som ger ifrån sig gurgel, gaga och meeaoo så det låter som kattungens mjau.

Mitt hjärta alltså. Hur mycket kärlek ryms det?