måndag 5 september 2011

Om den första frigörelsen

Dagen kom och den gick hur bra som helst. Den enda som hade gråten i halsgropen var jag.

När han tog någon annan än mig i handen och gick och satte sig vid ett riktigt bord och på en, om än väldigt liten stol, så ändå en riktig stol, och satt där tillsammans med ett gäng andra små människor och åt frukt, då var det svåra tider vill jag lova.

Hoppas aldrig jag ska glömma den synen. Så fin han var där han satt och domderade pedagogerna att langa till honom mer bananskivor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar