Plötsligt händer det

Fantastiska fredagnatt!

Ihållande sömn = nästan fem timmar i sträck.
Matning = En matning på hela natten.

När jag vaknade 04.47 fattade jag ingenting. Totalförvirrad och övertygad om att jag måste varit uppe och ammat i ovanligt svår koma. Brösten talade sitt tydliga språk. Ingen amning på sex timmar.

Det visade sig vara en liten tillfällighet såklart. Fast vad gör det, jag var superglad hela dagen.

Och idag är lilla ongen 8 veckor och huvudet vinglar inte lika mycket bara lite granna och jag dör lyckodöden varje gång han lyckotjuter med sin lilla röst och hela runda ansiktet ler och handen har hittat till den suttsugna lilla munnen där tungan far ut och in mellan leenden från tandlös liten mun som ger ifrån sig gurgel, gaga och meeaoo så det låter som kattungens mjau.

Mitt hjärta alltså. Hur mycket kärlek ryms det?