Tillsammans med L skolas en pojke med föräldrar från Syrien in på förskolan. Idag lärde jag känna mamman lite mer över våra pysselpärmar och nu kan jag inte släppa henne. Jag får för mig att vi är nästan jämngamla.
Hon har bott i Sverige i två år, är gift med en syrain som bott här betydligt längre, blev gravid snart efter det, när den pojken var fyra månader blev hon gravid igen. Med sig i bagaget har hon en femårig universitetsutbildning, men kan ingen väldigt lite svenska och har inte kunnat gå klart på SFI eftersom hon varit gravid och nyförlöst i ett par år.
Jag blir så fascinerad av henne. Våra världar ser så annorlunda ut. Hon är trött som en liten sömnlös apa, men ler ändå när den lille pojken som inte förstår svenska gråter efter henne. Hon är så stark. Det syns.
Nästa vecka ska vi gå till biblioteket tillsammans med barnen. Min första icke-svenska vän på hemmaplan. Skäms över det. Att det skulle ta över 30 år?
Hej "svensk".
Ny blogg!
7 år sedan
Det är inte så jäkla lätt att hitta sammanhang att mötas i när samhället är så segregerat som det är. Huvudsaken är väl hur du agerar från och med nu och framåt. Hoppas det fortsätter klicka mellan er!
SvaraRaderaNä, jag har tidigare bott i segregerade områden, men det har aldrig funnits naturliga tillfällen att mötas. Men det är nästan sjukt att det är såhär det ser ut för många.
SvaraRadera