Att se det lilla barnet äta hemlagad mat med god aptit ger större tillfredsställelse än jag någonsin kunnat tänka mig. Tycker själv att jag är ganska bra på att hitta på rätter och att variera, men ibland tar liksom inspirationen slut och då har halvfabrikerade produkter agerat stand in. Det är helt ok då och då.
En som inte verkar lida av inspirationstorka är Ann-Louise som bloggar på Lilla matdériven. Hittade henne via Ekopyssel och hennes blogg är fullproppad med recept på mat som framförallt är väl sammansatt och lämplig för barn.
Inför förskolestarten tänkte jag en del på maten som serveras där. De serveras limpmackor, sylt, ketchup osv. Kände mig ambivalent inför det eftersom vi inte medvetet introducerat socker för honom ännu. Nu har jag tänkt att må så vara. Vi får helt enkelt se till att han få "bättre" mat hemma och nu när jag hittat Ann-Louise blogg kommer det definitivt bli lättare.
Dessutom! Jonna Dignelius bakom Amningshysteri, ännu en redig kvinna. Hon jobbar som kock på förskola och tipsar då och då om bra mat i sin blogg, som faktiskt fått höga betyg och beröm för sin mat av den kritiska föräldraskaran.
Ny blogg!
7 år sedan
Tack för länkning! Angående socker så har ett par föräldrar som har barn på mitt jobb sagt att de inte vill att deras barn äter socker och då får fröknarna låta bli att servera det barnet t.ex. sylt till pannkakorna och de få gånger (nu snackar vi en eller två gånger per termin) de andra barnen får exempelvis äppelpaj som mellis så äter de frukt eller smoothie istället. Det är ju egentligen inte konstigare än att några av de andra barnen inte äter (fläsk)kött eller ägg.
SvaraRaderaJag kanske är väldigt mycket nybörjarförälder som inte tycker det spelar så överdrivet stor roll om det serveras tillbehör som innehåller socker då och då. Är mer av inställningen att ansvaret för vad barnet äter ligger på hemmaplan. Om kosten är bra hemma spelar det inte så stor roll om mitt barn serveras sylt eller ketchup till maten då och då på förskolan.
SvaraRaderaNej, jag håller med så länge det är på den nivån. (På en del förskolor är det ju däremot så man bli mörkrädd, glass på fredagar och födelsedagar och kräm till mellanmål stup i kvarten.) Jag ville bara inflika att om det är något man inte är bekväm med så ska man inte dra sig för att prata om det med pedagogerna eller den som lagar maten. Jag gillar när föräldrarna kommer förbi och ventilerar sånt de funderar på.
SvaraRadera