Innan och efter

Det här med inskolningen på dagis, som visst heter förskola nu för tiden, det går så himla bra! Har våndats en del över att han är så liten fortfarande, men när jag ser på de andra, lite äldre barnen som också skolas in blir jag övertygad om att det är helt rätt. En tvååring verkar betydligt mer föräldrakär och känner sig tryggast i mammas famn, medan min unge vinkar hejdå (om jag har tur) och gnager vidare på sin platshäst där han sitter på golvet. Inga tårar, inget ledsna ögon fastklistrade mot dörren som mamma eller pappa gick ut genom när de sa hejdå.

Nu sitter jag inte på någon överdriven erfaren, men vill ändå påstå att det finns få nackdelar med att skola in sin unge tidigt. Det är nog i ärlighetens namn mest av egoistiska skäl som jag inte har velat ha honom på dagis vid bara ett års ålder. Han kan till exempel inte gå helt själv ännu. Tänk om jag ska missa ögonblicket när han släpper och stapplar iväg på egen hand?

Nä, det blir bra det här. Bäst faktiskt.
Och som alltid - alla ungar är olika.