Fool me once...

Jag gick på den. De fångade mig som i en liten ask. Mama alltså.

Jag gillar inte Mama av den enkla anledningen att jag inte känner mig tillhöra deras målgrupp. Glossigt och dyrt och långt ifrån min verklighet. Jag är inte intresserad av kändismammor med goda ekonomiska förutsättningar och alla möjligheter som följer med det. Inte heller av att köpa snordyra, oumbärliga prylar till min bebi.

Mama är antagligen väl medvetna att det finns sådana som väljer att inte läsa tidningen just av den anledningen. Så på omslaget till senaste numret finns musikern Ida Redig med sin 5 månader gamla bebis. Rubrik: Effys pappa sitter i fängelse. Och jag bara, oooh en som har det lite knasigt och struligt precis som jag!

Återkommer om hur det egentligen ser ut bakom den glossiga framsidan.

Tjuvstart

Egentligen ska man ju inte äta semla förrän det blir dags, längre fram i februari. Men när syrran kommer på besök med famnen full kan man ju inte gärna säga nej. Fint som snus var det. Kopparna fick jag av henne i julklapp. Hon känner mig väl. Semla och finkoppar menar jag.


Idag vräker snön ner. Vad passar bättre än att stanna inne med en bok. I alla fall i fem minuter innan man blir otålig och vill stå i knät och hoppa.

Vara eller icke vara

Det är dags igen. Ska luggen få komma tillbaka eller inte? Med det här irriterande håravfallet kanske det vore en idé att satsa på så lite hår på skallen som möjligt.

Bild från tidigare luggdilemma.

Svar på frågor om amning

Fröken Märkvärdig frågade lite om amning men det blev ett så långt svar i kommentarsfältet att jag tyckte det var lika bra att publicera det här.

Förts: Att amma är förbannat hårt jobb. Ett slit som gör dig helt matt innan du och framförallt ungen har lärt sig hur det ska gå till. Du svettas som en gris och knölar runt med kudde under ungen för att h*n ska hamna rätt och du får fasen inte till det där med att h*n inte ska ligga med huvudet i armvecket utan nedanför och h*n hackar med huvudet mot bröstet för att hitta rätt och det sätter igång utdrivningen så att mjölken sprutar (iaf för undertecknad) och du svettas ännu mera. Ungefär där har frustrationen börjat sippra ut genom tårkanalerna.

Tips 1: Lipa när det känns för djävligt och som att det aldrig kommer att gå. Ta ett djupt andetag och börja om. Om man har tur och ork sitter det efter några veckor och går av sig självt, smärtfritt dessutom. (Förutom den där utdrivningsreflexen som nyper till ganska lång tid framöver)

Går det att amma utan sår och smärta?Man hör bara om trasiga bröstvårtor och blod och stockningar. Går det att få det att flyta på problemfritt med bröstvårtor i gott skick och allt?

Jag får väl börja med att påpeka att jag haft det ganska lindrigt, vad jag förstår, i jämförelse med andra. Jag har varit en riktig mjölkko sedan den dagen mjölken rann till, så skräckhistorier om blödande och variga bröstvårtor stämmer inte för alla. Visst, det gör ont som satan, verkligen det gör det. Som tur är har jag sluppit både sår, var och blod. Men ont gör det. Ont så det svider bakom öronen. Och så den där märkliga känslan när reflexen sätter in. Obehagligt så det förslår, men allt är övergående. Stockning har jag *peppar peppar* ingen erfarenhet av ännu.

Tips 2: Om man nu som jag hade, ett sådant flöde att barnet sätter i halsen och blir mjölkduschad i ansiktet varje gång han närmar sig bröstet, antar jag att det läcker en hel del också. För att rädda de stackars vårtorna från konstant vistelse i fukt kan jag rekommendera att använda mjölkuppsamlingskupor då och då istället för amningsinlägg. Amningskupan är i plast och läggs i behån precis som amningskupor och har hål för vårtan som slipper ligga mot en fuktig amningskupa. Men hålla koll på flödet så de inte blir överfulla och skvalpar över. Finns på Apoteket.

Och på BB: Dina mest privata delar är plötsligt allmänt gods och barnmorskorna kommer antagligen att uppfattas som provocerande med sina idoga tips om handmjölkning. Jäkla otyg att ställa klockan på mitt i natten för att gå upp och pressa ut 2 ml när man är helt förbi och bara vill sova (Mer troligt är att du är så uppe i varv att du ändå inte kan sova.). Ungen sover ju ändå. Jag hann inte lämna förlossningssalen innan de var där och påpekade hur viktigt det var att jag försökte NU på EN GÅNG!

Tips 3: Försök att inte bli stressad av det. Gör det du tycker känns rätt för dig.

Om någon som inte hade det så lätt eller inte kunde amma vill berätta om hur det är/var så kan ni berätta det för Fröken Märkvärdig. Eller här, jag vill också veta!

Det smyger sig på

Det är tur att man inte är äldre. Hans energi och uppmärksamhetstörst hade tagit knäcken på mig om jag hade haft ytterligare några år på nacken. Inte utan att jag börjar oroa mig för hur min energi ska räcka till när han börjar förflytta sig på egen hand, pilla på allt och skada sig samtidigt som jag ska jobba.

Med andra ord så handlar det egentligen om karriärsnojan. Den tassar runt här nu.

Säg mig vad gjorde du igår

Igår var jag på min första lägenhetsvisning någonsin. Det var väl inte så märkvärdigt egentligen. Mer anmärkningsvärt är vad min hjärna sysslade med när jag fastnade mer för mäklaren än lägenheten. Inte som i attraktion, utan han hade en sån där andedräkt som fick mig att börja fantisera om vad han gjorde kvällen innan. Det var typ dyrt rött vin, vitlök och lyxlördag med frugan och goda vänner. Kanske på en krog i innerstan, där han bor, och efter middagen gick han längs isiga och knöliga gator på Östermalm.

Fast allt det här i begagnad tappning. Lite unken. Kanske var han lite bakis bakom den nytvättade och putsade kostymfasaden.

Det var bara det...

att en amningsbehå är ett plagg som blir extremt viktigt att trivas med när man är nybörjare på amning. Det har jag upptäckt såhär några månader in i den nya tillvaron. Fördelarna med bommulsbehå utan vaddering är att den är följsam och mjuk de första dagarna när brösten växer sig typ fyrkantiga medan mjölken rinner till. Sen, när det väl kommit igång kan det sätta till och okynnesrinna lite när som helst, eller forsa och inte så sällan spruta.

Jag har otaliga nätter vaknat liggandes i en pöl av mjölk. Otroligt påfrestande med det där öset, men det braiga med den mjuka bomullsbehån är att den inte blir lika blöt som den vadderade. Den torkar dessutom snabbt vid mindre läckage och är därför ypperlig att använda på natten.

Först när allt funkar och man ska börja ge sig ut bland folk kanske man vill känna sig lite piffig, tyckte jag det var bra med en neutral, stabil och något vadderad amningsbehå. De blir ju ändå lite tunga och opiffiga, bröna.

Kom att tänka på det idag när jag upptäckte hur slitna de där tunna behåarna blivit. De slits snabbt eftersom de kan behöva tvättas ofta. Bra då att ha ett par slit och släng-versioner och ett par finare.

Det var bara det.

Hemlagat vs köpemat

Här har man stått och skalat, kokat och mosat morötter och potatis. Stått som en mjölkko över moset. Moset ska spädas så. Med bröstmjölk, till puré. Kände mig moderlig.

Gensvaret var grimaser och aktiverade kräkreflexer så vi testar väl äntligen den där majspurén då. Oförståligt, men det var tydligen smaskens det.

I inkorgen

Årsbesked från CSN.

I die.

I bilder

I januari slet vi, jag och bästekollegan, med vår dokumentäridé. Livet var allmänt upp och ner och det var liv och det var död och det var kurator och det var tårar och piller som sattes i halsen och det var totalt jävla kaos.

I februari fyllde jag 30. Det firades måttligt i skuggan av det som pågick och jag tyckte magen blev rund och att allt luktade skit. Har antagligen världens bästa familj som åkte skridskor och grillade korv för att lätta upp stämningen för oss alla.

I mars hade jag plötsligt blivit stockholmsbo. Gick på starta egetmöten, hade framtidsångest, fick en lägenhet i Solna och sa hej till sprallmakaren för första gången.

I April spände byxorna plötsligt och på kontot hamnade starta egetbidraget för första gången.

I maj kunde jag inte få nog av vårdofter och stod med näsan i varenda vårbuske. Gjorde reportage om hormonbaserade preventivmedel för män och träffade fascinerande forskare och höll min första föreläsning tillsammans med kollegan. Heja oss!

I juni firades lugna midsommarn tillsammans med två av de bästa, i stuga vid Vidösterns kant. Magen var fin och behändig då.

I juli bar det av till Värmland för dokumentärinspelning. Bodde i husvagn på camping, skrattade gott åt dialekten, träffade fantastiskt fina människor och jag var tjocksmock och svullen och spräckte två par skor under de dagarna.
I augusti kom han. Den största kärleken.

Känslorna utanpå. Ständig oro, oändligt med frågor och de nya utmaningarnas tid. I september åkte vi nattåg till pappan. Han och jag. I Sverige är det val. Resultatet nedslående.

I okotober sändes dokumentären och vi fick fina ord. Börjar finna mig i rollen som moder och livet rullar på.

I november får jag äntligen se Mia Skäringer på Cirkus och jag blir än mer övertygad om att jag vill vara hennes vän. Rent ego!

Mitt i decemberhandeln i Stockholm sker en jälvmordssprängning. Vi firar fin jul, lilla familjen tillsammans. Det var mys och det var idyll för ett slag.