Gröna lockrop

Jag kilar stadigt med suget efter frukt och grönt.

Passerade Hötorget under dagen. Just nu är det som en dröm att se allt det dära göttia ligga där och bara se göttit ut. Men varje gång jag ger mig på att handla där så tycks det inte bli så jädrans billigt som 4 avokados för 10!!! eller vindruvor 3,90 kr hektot!!!

Så klart inte. Jag går på hektopriserna, jag gå på deras lockrop. Så, idag struntade jag i att handla även om det nu i efterhand känns som att just ett gäng genmanipulerade vindruvor i testikelstorlek skulle sitta som en smäck mot gommen!

"En lirare i smeten"

Tog en promenad till köpcentrat i förorten för att nu fick det faktiskt vara nog med ihopklämda bröst i liten bh. Faktiskt. Jag gick så snabbt att jag fick ont i hela upphängningsmekaniken inne i buken. Nu äntligen skulle de få lite frihet, lite plats att vila i.

Men upplevelsen i tre olika provrum blev nog lite too much. Istället för att fokusera på bh-storlekar, bågar eller inte bågar och mjuka textilier blev jag som besatt av vad som hänt med min kropp. Det var första gången jag blev uppmärksam på vad som hänt, såg sanningen, vad det blivit av den här kroppen. Jag ÄR ett bebisförvar nu. Verkligen, på riktigt. Rund och mjuk överallt. Det förstår jag, så ska det ju vara. Men vad är det som hänt med rumpan?! Platt? Är det i kontrast till allt det andra bulliga som rumpan ser ut att ha försvunnit in i sittbenet? Bred var den ju också ja, just det ja.

Jag som hela tiden sagt att jag har minsann aldrig trivts så bra med min kropp som jag gör som gravid. Tacka tusan för det! Jag har ju inte kollat mig ordentligt i en spegel de senaste fem månaderna. Det enda som betraktats framför spegeln är magen. Kanske den flottiga luggen och ögonbrynen under utväxt, men framför allt magen.

Men jag tänker inte noja över det här. Nu ska jag inte kolla mig så noga i spegeln mer. Det är ju normala grejer som sker, visst! Och som pappan till Sprall sa idag när vi pratades vid på msn: Så blir det när det är en lirare med i smeten.

Entering a new phase

Svettningar. Olustkänsla. Anfådd. Blek. Luddig skalle. Snurrig skalle. Irritation. Ljuskänsliga ögon. Noll tålamod. Dålig sömn. Sträck. Tänj. Värk. Sparkar. Nej, Disco i magen. Aj. Oj. Pust. Stön. Stånk.

Uppdatering: Vill bara ha frukt och grönsaker. Helst bautastora, lagom hårda körsbärstomater.

V. 24

Jag och Homermagen firar 24 fina veckor tillsammans. Eller kan man tillåta sig att säga att vi är i 25:e veckan.

Preventivmedel

Det är ett ämne jag ägnat mycket tid åt, tro det eller ej, det senaste året. Det började med mina egna funderingar kring hur fasen de fick mig att må egentligen. Mådde inget vidare tillsammans med mina p-piller, inte med några av de tre olika sorter jag knaprat mig igenom under tio års tid. Jag mådde heller inget vidare efter att jag slutat med dem.

Tydligen tar det ca två år innan hormonerna från x antal års p-pilleranvändande försvunnit ut ur systemet. Ingen vågade bekräfta att mina problem med ångest och totala utanför kroppen-upplevelser gick att knyta till att kroppen höll på att ställa om sig från att ha fungera med, till att klara sig utan extra hormontillförsel. Det är min absoluta övertygelse att det är knutet till just det. Jag ger mig icket.

Det här ämnet har triggat igång mig så många gånger att jag nästan inte har mer ilska att ösa över hur situationen ser ut. Kvinnor som måste stå ut med noll sexlust, nedstämdhet, illamående, mellanblödningar, torra slemhinnor...ja det finns många biverkningar att sätta på listan.

Tyvärr är de hormonella preventivmedlen för kvinnor en sådan oumbärlig kassako för läkemedelsföretagen att de aldrig kommer att ersättas eller ens existera tillsammans med ett hormonellt prevetivmedel för män. De som finns för kvinnor kommer fortsätta att utvecklas, men aldrig konkurrera med ett "manligt" sådant.

Med all research vi gjort under året har vi material till en hel bok. Om allt går som vi vill kommer alla att få ta del av det i sommar. Mer vill jag ju inte avslöja nu.

Vilken cliff hanger va?!

Måndagkväll

Tillsammans med en randig tiger, nybakat bröd och säsongsstart av Bonde söker fru. Hur bra som helst, va!

Söndagshumöret

Söndagar har aldrig varit min dag. Tårar är nära, upp och ner i humöret, oförmögen att ta beslut, tänker för mycket. Kanske är det så enkelt att jag tänker för mycket. Ofta är jag ensam på söndagar, för att jag vill det. Men vid närmare eftertanke så vill jag kanske inte alls det. Sådär håller jag på. För mycket tid att tänka är inte bra.

Går runt som en rastlös stolle eller ligger på rygg med dattan på magen och struntsurfar mig igenom timmar och timmar.

Inte mycket som är bra. Till exempel så vill man istället för vagnen som finns

nu ha den här. Typ, inte exakt, men typ.
Idag:
Gröt på fiberhavre, danskt surdegsbröd med tomater och kaffe.
En promenad till affären. Köpa tejp, frimärken och en Amelia Gravid, eller Vänta barn eller vad den nu heter.
Tog svängen ner till vattnet. Satt i solen o läste tidningen en stund till det kom en skock ungar som klättrade så närgånget att jag inte pallade mer.
Gick vidare mot 4H-gården, kollade in lammingarna som växer. Iakttog familjerna som hade picknick i solen.
Tog promenaden genom vitsippedungen och njöt av synen och fågelsången.
Kom hem, la mig på sängen och började bearbeta avundsjukan som började dra i mig. Önskan om att ha det mer ordnat, kunna köpa en vagn (se ovan), bo större än på 36 kvm, gärna bo tillsammans med fader osv.
Tuggar på ett äpple - det är fiberintagens dag idag.
Läser mer i Gravidtidning. Förlossningens olika stadier.
Buttrar till.
Fortfarande molande värken i mage/rygg.
Börjar tänka på allt jag skulle gjort den här helgen men som fortfarande bara rusar runt bland annat strunt i skallen. Gillar inte att göra mig själv besviken. Klarar inte av det längre.
Lagar korv stroganoff och äter för tre.
Pratar med mor och förklarar bitterhetens återkomst, klarar iaf att hålla tårarna tillbaka.

Tills vi lagt på luren sen kom dom.

Vad är det med söndagar. Ingenting känns bra med de dagarna. Det har det aldrig gjort.

Hypokondri?

Det där som jag igår anade var en gas på tvären sitter fortfarande på tvären. Molande värk från magen ut i ryggen på vänster sida. Jag känner igen det från förr. Men tro inte att våndorna stannade vid lite luft. Nej,nej. Följande sökningar på vida webben sedan dess:
Förvärkar
Diabetes
Njursvikt
Havandeskapsförgiftning
Förr, innan det kom en bula på magen, kunde det hjälpa att massera magens vänster nedre. Men nu. Var sitter tarmarna nu? Mot ryggen? Jag vet inte.

Från harmoni till raseri

Så kom jag från tunnelbanan med en veckohandling jag inte borde kånka på för egen maskin. Såg backen nedanför där jag bor och glömde helt av hur påsarna skar in i mina händer. Kolla vackert!Med nyfunnen energi och ett lugnat sinne fortsatte jag upp för backen. Väl uppe händer det jag bävat för hela vintern.

Där jag bor passerar ca 150 hundar plus ägare varje dag. Varje hund plus ägare flera gånger varje dagen. Jag vet det för jag bor på nedre plan och sitter praktiskt taget i mitt köksfönster när jag jobbar hela dagarna, så jag ser. Jag räknar dem inte, men jag ser och kan uppskatta.

Och det är ju inte hundarnas fel att jag med dryga 50 kg i händerna och flimmer för ögonen inte riktigt ser mig för och sätter 39:orna mitt i en blaja. Men vad i fanhelvetesjävlar!!! Vad är problemet?! Pallar man inte med att fullborda sin uppgift som hundägare i ett område där vi är många, flera tusen säkert, som delar gångvägarna och plocka upp efter hundstackarns efterlämningar då kanske man ska ta och tänka om.

Tufft att gå runt med hund av sorten kamp, inte lika tufft att plocka upp efter sig.

Blev så utmattad av det plötsliga raseriet att jag var tvungen att lägga mig på soffan. Nu har jag ont i magen och ut i ryggen, men det beror nog mest på en gas på tvären. Och i hallen står skorna och stinker hundblaja.

Jag kommer sluta som en sådan där hagga som knackar på fönsterrutan när ägaren inte plockar upp efter sig.

Snurr i skalle o ett kärt återseende

Jag har så mycket jag skulle vilja sätta på pränt men som för tillfället bara är en enda röra. Får vänta med det.

Många intryck idag. Bland annat ett kärt återseende med gammal barndomsvän som hör och häpna 1. just flyttat till Stora staden 2. ska ha barn två månader innan mig. Jag är så glad över att våra vägar korsats igen. Senast vi sågs var för fyra år sedan under en hetsig och ganska vidrig stadsfestival i barndomsstaden.

Det är skönt att hänga med någon från förr, någon som vet vem man är och inte bara har de senaste årens liv och leverne att döma person efter.

Vi hade några fina timmar som lätt skulle kunna ha fortsatt hela natten lång. Det var klapp på mage, det var Babyland, det var det stora möbelvaruhuset, det var middag och kaffe på det, sen var det hejdåvimåstesessnartigen.

Å jag ser verkligen fram emot att vi ska kunna hänga tillsammans igen. Med varsin unge på höften kan vi ägna hösten åt att sippa kaffe i deras förortsvilla. Längt! Avslappnat, kravlöst och precis som förr när vi var små och hade pyamaspartyn. Fast denna gång är vi åskådare. Partajarna är våra små krabater. Herre gud så overkligt.