I natt drömde jag att jag var sådär galet kär. Men som det brukar vara i drömmar såg jag inte i vem.
Har inte ägnat kärlek många positiva tankar det senaste året, men nu minns jag. Drömmen fick mig att känna igen känslan. Den underbara som gör livet lätt att leva. Utebliven matlust och insomnia har jag aldrig upplevt i sammanhanget, däremot har jag varit så förälskad att jag inte vetat vad jag ska göra av mig själv och trott att hela kroppen ska explodera.
Drömmen var väldigt fin och vardaglig. Så som jag vill att det ska vara. Inte falukorvsvardag, utan den vardag som är full av förtroende och tillit, omtänksamhet och ömhet. Respekt. Gärna rolig också, om man får ställa sådana krav. Allt ömsesidigt. Fint och skönt liksom.
Nu ska jag gå och lägga mig. Hoppas på en fortsättning.
Ny blogg!
7 år sedan
Åh jag hoppas du fick drömma vidare... tyvärr händer ju inte det alltför ofta :(
SvaraRaderaKram
Åååh vad najs! Hehe, du kommer bli sömnaddict efter detta, vilja gå och lägga dig titt som tätt för att få återse the man of your DREAMS ;)
SvaraRaderaHoppas han återkommer! (och visar sig även i den verkliga världen) Kram!
Nä han kom inte tillbaka i natt. Det gjorde däremot sonens sömnvanor. man kan säga att det är han som är mina drömmars lille man nu. Och antagligen ett gäng år framöver :)
SvaraRaderaFörresten har jag tänkt på att tuta ihop er två ett tag nu. Ynkmannens existens tar över. Eller same situation om man så säger.
Jag har börjat ge mig på Lindan nu iaf... ska läsa in mig lite bara, mycket att ta igen. Jag får ta lite i taget bara, just nu är det som att vara övermätt och så bli bjuden på en riktigt mastig buffé. Vilket praktexemplar Mr D verkar vara med andra ord... Men, prima fina barn verkar dom ju lämna ifrån sig i alla fall dom där patetosarna. Något gott med ont! :)
SvaraRadera