Helgen

Okej nu är vi färdigfamiljade för den här gången. Inser att jag måste sluta prata om vår samvaro som familj i mamma, pappa, barn-form. Även om det är så det känns får det mig att ta det hela på än mindre allvar.Tror jag. Det är nedvärderande. Alltså, det är ju betydelsefullt, framför allt för L och pappan, känner jag. Så nu slutar jag med det. Vi var familj. Fredag till söndag. Det är alltid blandade känslor inför det. Särskilt svårt är det att hålla martyren i strama tyglar. Så jäkla stingsligt och ängsligt att jag får svårt att stå ut med mig själv.

Den här gången skulle familjevistelsen även bli betydelsefull för mammans sömnkonto. Det vill säga pappan tar tag i morgonbestyren och jag får sova vidare. Hur gick det då? Jo, ungen stilar med att sova sju timmar i sträck och mamman vaknar pigg och utvilad så hon kan ju lika gärna köra på som vanligt. Så förbannat typiskt va! Typiskt mig alltså. Nej, nej jag är ju pigg nu. Jag tar honom....På så vis måste jag i alla fall vara tacksam att ha att göra med.

Lovar att kommande natt är allt tillbaka i sedvanlig var tredje timmes-duttande.