Vad gör man på en söndagmorgon?

Saboterar morgontidningen för sin far och mamman tittar på.

Kråkslott

Jag vill visa er det här huset. Det ligger i staden i norr, inte alls långt från centrum. Snett, nära på fallfärdigt, säkert livsfarligt och besatt av andar, men ändå fullständigt vackert. Det bor människor där och jag är så avundsjuk på det snea, på hur mysigt det verkar vara där inne och på hur annorlunda det är. Jag älskar det men skulle aldrig i livet våga bo där.

Overkligt förlossningssug

Härom natten drömde jag att jag var sprickfärdigt gravid och födde en unge lätt som en plätt. Så tittar jag in hos Written by Alex, som ser sådär härligt sprickfärdig ut om magen och jag minns.

Blev plötsligt lite sugen på att föda barn.

Barfotanojan

Roligt ord, barfotanoja. Inte så roligt i verkligheten.

Vi ska fikahänga hemma hos en ganska ny bekantskap idag. Det är fint och somrigt ute och jag tänker att jag vill bära mina träskor som jag aldrig kunde använda förra sommaren på grund av elefantfot.

Träskon är den typ av träsko man helst bär utan strumpor. Det betyder att när jag måste ta av mig skorna hemma hos den ganska nya bekantskapen kommer jag behöva gå barfota i någon annans hem.

Det här är en lättare form av fobi som jag utvecklade under min barndom. Jag minns hur hund, alternativt kattmat klibbade fast under fotsulorna, tillsammans med päls, damm och brödsmulor under barfotavistelser hemma hos djurägande vänner. Torrfoder, päls, damm och brödsmulor under fotsulorna ger mig rysningar.

Nu har inte den här ganska nya bekantskapen några djur och jag råkar veta att den ganska nya bekantskapen storstädade igår, så det kanske kan gå an att beträda golven utan strumpor och skor. Eventuellt tar jag med mig ett par strumpor, just in case.

När kristus for till himlen

Dagen började med lite gitarrspel. Plocktekniken sitter redan, i alla fall i tummen.

Sedan gav vi oss ut på äventyr i staden. Efter två och en halv timmes promenad hade vi nått vårt mål och kunde få en välförtjänt vila. Eventuellt besudlade vi konst.

Det hängde kavajer på rad mellan tallarna.

Och lilla trollungen återupptäckte glädjen i att göra brumljud med salivsprut.

Sedan tog vi bussen tillbaka och packade picknick-korgen för grill med vänner. L stortrivdes med sällskapet.
Efter all den friska luften har vi sovit som stockar fram till halv åtta. Gudars så skönt! Tack för du for kristus.

Mytomani och eufori

Skrev ett inlägg om det här med att ljuga och trassla in sig så infernaliskt och om var gränsen egentligen går mellan "vanligt" ljug och notoriskt ljug á la mytoman, dvs. ljug utan att det finns egentlig anledning. Jag förstår att det måste vara någon slags överlevnadsinstinkt som kickat in, men samtidgit förstår jag det inte.

Herregud, jag har inte varit såhär arg på väldigt, väldigt länge. Orka med.

Ville egentligen skriva om min och L's fina eftermiddag igår, men det gick visst ändå inte att utesluta lögninnehåll.

Det var i alla fall soligt en stund igår eftermiddag. Jag och L vagnade oss bort till nästa kvarter där det finns en fin lekpark för minibarn. Där fick han gunga, gå på parkbänkarna, gnaga på träspjälorna i borgen och åka nedför den lilla mini-kanan. Vet inte vem av oss som uppskattade det mest. Modern tyckte det var fint, L var nog mest förbluffad över livets alla stora underfundigheter.

Sen kom regnet igen och då gick vi till det nyöppnade biblioteket där L valde böcker. En bilderbok och en annan jag inte ens minns titel på. Jag är barnboksanalfabet och kan bara Astrid Lindgren.

L spatserade omkring på sina vingliga små och sen hade vi en fin sagostund. Älskar att göra saker med honom nu och kan inte vänta till han blir lite äldre och kan rita, baka, kladda med lera, spela fotboll eller så.

Buskissommar

Staden där vi ska bo och jag ska jobba i sommar stoltserar med en nattklubb vid namn G-punkten.......

På riktigt?

Menar ni i södern att det är plus 25, sol och syréndoft överallt? Jag längtar hem. Här är det för kallt. Igår sken solen och temepraturen letade sig över femton grader. Vissa slänger av sig kläderna, andra går fortfarande i mössa och vantar.

Vill ha solen, 25 plus och tät syréndoft!

Serverat på fat

Inte silverfat, men dock ett vitt plastlock. En buffé med bitar av banan och vattenmelon. Snällt tänkte jag, nu kan han ju sitta och plocka lite med det där själv en stund. Men där fick jag bekräftat att ett överflöd av valmöjligheter inte alls gynnar barnet. Snarare förvirrar det. Svart på vitt. Så drog man lärdom av en sådan simpel anrättning som bananskivor och vattenmelon.

Vad jag inte lärde mig (den här gången heller) var trots att jag vid fruktdisken intalat, eventuellt inbillat mig, att jag också bara ska käka banan och vattenmelon tog vägen förbi det butiksbakade innan jag lämnade affären och att det när vi kom hem skulle slinka ner 1. Banan och vattenmelon 2. Butiksbakat och kaffe.

Relationssnurr

Jag vet inte om det ens hänt mig tidigare. Klart att jag haft småbråk och oenigheter med vänner, men det var länge sedan och aldrig i vuxen ålder. Vad jag minns, som sagt. Nu är jag mitt uppe i en strid. Det är så det känns. Även om jag inte gjort mig skyldig till något av det som kommit emellan oss så känns det som att jag strider. Jag vill inte att det ska vara såhär, önskar jag hade fått veta sanningen från början och att hon skulle känna samma förtroende för mig som jag gjorde för henne.

Det sabbar så mycket när sanning efter sanning stiger mot ytan. Chockad - nockad av osanningarna när man får veta det redan misstänkta från annat håll än från personen som står närmast och sen ändå inte få sanningen när man konfronterar. Det känns och jag blir som galen av att inte kunna lita på henne. Vad är sanning och vad är det inte? Hela hennes person har förändrats i mina ögon. Feghet är ingen vacker egenskap.

Det är svårt att veta hur jag ska bemöta henne nu. Hon stod mig närmast, vi har slitit och kämpat, haft framtidsplaner som nu bara tillintetgjorts. Det känns orättvist. Samtidigt har hon det tufft i sitt ormbo av lögner. Om jag var hon skulle jag lägga mig ner och skämmas ihjäl.

Är inte det minsta van vid konflikter av den här sorten. Jag bråkar aldrig med mina vänner, har aldrig blivit sviken av en vän på det här sättet och känner att jag svarar helt irrationellt - jag vet inte hur jag ska bete mig. Ska jag förlåta, fortsätta gräva efter sanningar, plåga henne lite till? Det är det jag känner rent instinktivt eftersom hennes ljug inte bara skulle påverkar hennes höst utan även min. Den som jag oroat och gjort mig totalsnurrig över. Den som hon visste att jag oroade mig för. Tycker hon kunde besparat mig den oron och berätta det som hon vetat sedan januari. Kanske ska jag tacka henne ändå. Det var trots allt på grund av det här som jag bestämde mig för att ta ett sommarvik i Småland och flytta från Stockholm.

Relationer alltså. Så sjukt svåra ibland.