Barfotanojan

Roligt ord, barfotanoja. Inte så roligt i verkligheten.

Vi ska fikahänga hemma hos en ganska ny bekantskap idag. Det är fint och somrigt ute och jag tänker att jag vill bära mina träskor som jag aldrig kunde använda förra sommaren på grund av elefantfot.

Träskon är den typ av träsko man helst bär utan strumpor. Det betyder att när jag måste ta av mig skorna hemma hos den ganska nya bekantskapen kommer jag behöva gå barfota i någon annans hem.

Det här är en lättare form av fobi som jag utvecklade under min barndom. Jag minns hur hund, alternativt kattmat klibbade fast under fotsulorna, tillsammans med päls, damm och brödsmulor under barfotavistelser hemma hos djurägande vänner. Torrfoder, päls, damm och brödsmulor under fotsulorna ger mig rysningar.

Nu har inte den här ganska nya bekantskapen några djur och jag råkar veta att den ganska nya bekantskapen storstädade igår, så det kanske kan gå an att beträda golven utan strumpor och skor. Eventuellt tar jag med mig ett par strumpor, just in case.